Alltså. Hur man ser ut nu. Halva håret är elektriskt och halva ligger slickat mot huvudet. Läpparna är nariga. Näsan blossar och resten av ansiktet har antagit en ton som är nästan ljusgrå. Det är som att smink och stylingprodukter sjunker undan. Det går inte att vara annat än blek, porig och mössformad.
Jag har knän på alla mina byxor.
Trots det är Chrille i värsta kärfasen. Öser pepp och betygelser över mig som vore det en dröm. Igår när vi hjälpte vänner att flytta hade jag klätt mig i tre lager koftor, raggsockor och virat något runt halsen som mest liknar en filt. När vi satt, mosiga och frusna på Bredängs pizzeria, försäkrade han att han sneglat stolt på mig hela dan. Jag, arma skapelse!
Har mest lust att säga som mamma sa när hon stod i det skarpa ljuset i ett provrum idag. Granskandes sin vintergrå feja över en käck kappa.
Jag förtjänar nästan inte att leva.
Jag har knän på alla mina byxor.
Trots det är Chrille i värsta kärfasen. Öser pepp och betygelser över mig som vore det en dröm. Igår när vi hjälpte vänner att flytta hade jag klätt mig i tre lager koftor, raggsockor och virat något runt halsen som mest liknar en filt. När vi satt, mosiga och frusna på Bredängs pizzeria, försäkrade han att han sneglat stolt på mig hela dan. Jag, arma skapelse!
Har mest lust att säga som mamma sa när hon stod i det skarpa ljuset i ett provrum idag. Granskandes sin vintergrå feja över en käck kappa.
Jag förtjänar nästan inte att leva.
3 kommentarer:
åh jag älskar det här inlägget. jag säger bara: krönikor nästa. metro är okej tror jag:)
Kram!!!
L: Ja Metro duger. Puss!
M: kram!
Skicka en kommentar