2010-11-15

Halvduktig.

Alltså den här duktigheten. Jag kräks på den. De här listorna jag gör inombords. Som idag:

  • Vaknade alldeles för sent -1
  • Tryckte i mig filmjölk på stående fot i stället för att sippa kaffe över min DN som jag alltid drömmer om -1
  • Gick den korta vägen till jobbet, inte den långa sträckan längs kajen som jag sett ut som vardagsmotion -1
  • Hade ingen matlåd med mig, åt dålig sushi i stället -1
  • Men jag jobbade bra +1
  • Sade smarta saker på ett möte +1
  • Jobbade över lite till och med +1
  • Och förra veckan hade jag matlåda med mig varje dag, ett vegetariskt storkok som jag snodde ihop på söndagen +5
  • Hade tänkt träna ikväll men skyllde på att det blev för sent och lät bli -2
  • Låter konsekvent bli att äta chokladkex och har inte rört lösgodiset trots att vi har en påse i kylen (kör ett antisocker-projekt just nu. Ett försök att bli av med finnarna och minska mitt gigantiska godissug) +1
  • Har bokat resan till Amsterdam! +1
  • Och lyckades pricka en prissänkning så vi fick den 600 kronor billigare bara sådär! +1
  • Hade tänkt gå en kvällspromenad men facebookchattar med Lisa och bloggar i stället -1
  • Överraskade Chrille med en snajdig fruktsallad +1
  • Med lite lite Muscovado-socker on top  -1
  • Har inte sökt ett enda jobb trots att jag kanske är arbetslös efter jul -4
  • Vet inte riktigt vart jag har min plånbok -1
  • Har kollat på Paradise hotel OCH Top model, mina två stora guilty pleasures -1
  • Ska nog gå en liten promenad ändå +1

Ni ser! Plus minus noll. Men känslan av nederlag är väsentligt mycket större än känslan av succe´. Så himla tramsigt. Sluta genast Frida! Släpp packningen.

Och ni andra också.

4 kommentarer:

Kulturkoftan sa...

Haha, är du inne i mitt huvud nu igen?

* sa...

Du får -100 för att du tänker så här. Och 0 om du slutar.

PEPP!

Karin sa...

Åh, så bra beskrivet. Jag ser väldigt ofta de där plussen som nollor. Eller så ser jag dem alls. Det normala är att vara duktig och göra rätt medan det blir minus vid varje litet misslyckande.

Blä, när ska vi befrias från denna duktighetsstress!?

Frida Gro sa...

K: Nä mitt. Same same verkar det som.

*: Men hur gööör man.

K: Ja, när!