2014-02-04

Världens senaste inlägg om Belinda

Jag har såklart följt Belinda Olssons program om hur feminismen spårat ut. Ganska matt och generad har jag sett henne kalla genuspedagogiska förskolor för hendagis och fråga föräldralediga män om de inte tycker att det är tråkigt med babyrytmik. Jag har sett Gudrun Schyman grimasera med muffins i munnen och hört brandmän berätta att de fått brev som tyder på att kvinnor kanske gör att brandsläckeriet blir farligare för hela samhället. 

Allt utan nödvändiga följdfrågor. Bara bröst-aktivisten får inte förklara vilka tankar som finns bakom just hennes kamp. Per Ström berättar att han fått ett pappersflygplan med en snoppteckning på och jämställer det med de sexuella trakasserier kvinnor har fått utstå i alla tider. Det strukturella förtrycket.

Dagens feminism anses vara elitistisk. Och tänk, jag ser inte det. Jag ser en massa människor med en enda gemensam nämnare: vi har insett att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp - och vi ser att det är dåligt, för alla. 

Vi vill göra något åt det. Och vi gör på en massa olika sätt. Vi smyger in i hemliga lägenheter för att stötta de kvinnor som tvingats fly sina hem efter våld och hot av män. Vi klär våra flickor i blått och pojkar i rosa för vi tycker att det är viktigt att strumpfärgen, frisyren och könet ska avgöra hur vi tilltalar dem, vad vi uppmuntrar dem till och vilka krav vi ställer på dem. Vissa av oss bildar familjer som inte ser ut som den stereotypa kärnfamiljen. Vi blir arga på våldtäktsdomar, vi står utanför domstolar och bannar. Alla kämpar vi för samma sak, på olika sätt. Och ofta tycker vi olika, inget konstigt med det. Det är det som gör feminismen levande och framåtsträvande.

Och vi har alltid genusglasögonen på oss. Vi skulle gärna slippa. Vi skulle gärna leva i ett samhälle där vi inte blir kräkfärdiga av frustration över de skevheter vi ser överallt, varje dag. 

För att en grupp ska få det bättre måste en annan stå till sidan. Och denna, andra grupp reagerar tyvärr allt för ofta med att bli rädd, irriterad och stingslig som en vakthund. Det är denna stingslighet som göder både rasism och antifeminism. Det är den stingsligheten som lyser igenom i uttalanden och nidbilder som att "feminister hatar män", "feminismen har spårat ur" och "feminister är alldeles för arga för min smak."

Belinda har gjort dessa stingsliga typer en fet tjänst. 

Tack och hej. Nu kämpar vi vidare. Hoppas ett valår i medvind. 

Inga kommentarer: