Rädslan för att någon skulle ta en på bar gärning, säga; jaså du trodde det var si. Haha, alla vi andra har redan fattat att det är SÅ.
Jag minns att det fanns en tid då jag var så rädd att inte passa in i bilden. Då jag förbannade mig själv för att jag inte ens kommit på tanken att smörja läpparna röda, fila naglarna släta eller lägga håret i lockar. Då jag kunde stå bredvid en snoffsig vän framför spegeln och dö inombords över mitt klantiga klädval.
Ängslan över att vara den enda som inte förstår, den enda som inte passar, som inte håller takten, inte blir länkad, inte hänger med, inte smälter in, inte sticker ut, inte har en plats.
Det fanns en tid då det tog en timme att klä på sig. Då jag hatade mitt hår.
Den tiden kan pågå fortfarande. Men det gör inte så mycket. Jag skrattar den sturskt i ansiktet och knyter näven i luften.
Och jeans är faktiskt snyggare än klänning på vissa.
5 kommentarer:
Du var Fridig i jeans. Och du ska ha en lång snodd i stickat och tjockstrumpor. Annars är det ju inte du! Okej att du är drop dead ûber-snygg som Audrey Hepburn på A-fest ... men du är ännu snyggate som Frida.
ÄLSK!
Hehe. Har faktiskt precis gett bort min stickade kondom till klänning till mamma. Kanske får hämta hem den igen. Kram till dig kära.
Tänk så fel man kan känna sig i tid och otid. Och alltid vill man vara som alla andra istället för sig själv. Men du ska veta att ganska ofta har jag på mig kläder som jag blir godkända endast för att Frida skulle kunna ha på sig dem.
Lyllo dig som passar i jeans! Jag passar inte i jeans o tycker att det är sjukt obekvämt = använder klänning jämt.
F: Vilken ära!
M: Du är ju stunning i klänning också. Jag ser mest ut som att jag dykt ner i en utklädningslåda
Skicka en kommentar