2010-04-22

Svikarn.

I morse gjorde jag något jag lovat mig själv att aldrig aldrig göra. Utanför Apoteket på Wollmar Yxkullsgatan stod två frusna män, den ena med filmkamera, den andra med block. Jag såg på långt håll att de siktade in sig på mig men att de vände bort blicken och trasslade lite med blocket tills jag hunnit alldeles nära.

Precis som jag alltid brukade göra. Gud vet hur många gånger jag jagat runt på stan i jakt på människor som kan kan tänka sig att svara på en enkel fråga. Och så en liten bild bara, den blir inte större än ett frimärke, haha.

Alla som viftar bort en, skriker INTE KORT eller byter sida av gatan så fort de får syn på kameran. Gubbarna som svarar i en halvtimme men bara klappar en på axeln och går iväg när man ska fota. Trugandet. TRUGANDET.

Fem frimärkstora bilder och korta citat brukar behövas. Och det kan ta timmar. Jag har jagat i ösregn, i novembermörker, i femton minusgrader, sprungit efter joggare på folktomma strandpromenader, dykt ner bland barnfamiljer på picknick. Tvingat blyga skolbarn att ställa upp, ringt deras föräldrar på plats och tvingat dem med. När jag praktiserade här kunde jag göra tre-fyra enkäter i veckan. På Mitt i behövde jag bara ge mig ut när artikeln jag skrev var en riktig snackis. Störs du av kanadagässen? Ska du vaccinera dig? Känner du igen den här personen (kommunalrådet)?

Lättnaden jag kände när jakten var över. Desperationen jag fick i blicken när det bara INTE GICK. När jag såg så förtvivlad ut att folk förväxlade mig med en abonnemangsförsäljare och svepte förbi utan att ens svara nej.

Idag var det min tur att ställa upp. Jag såg hur de gnuggade händerna, att deras ansikten redan börjat blekna och stelna till av kölden. Det snöregnade på det där sättet som alla hatar just nu. De väntade tills jag var helt nära. Desperationen.

Får jag ställa en kort fråga om apoteket?

Men jag hade ju glömt måla maskara. Kände mig lite bedrövlig, längtade till dagens jobb hemifrån och en stor kopp rött te.

Inte just nu, svarade jag. Just nu???

Jag skäms. Och hoppas att det här inlägget får er att ställa upp nästa gång.










Den här gjorde jag för några år sedan. Gun visade sig vara hemlös och Cajsa livade upp med lite bajs. Kanske min bästa enkät någonsin.

6 kommentarer:

Z sa...

Fy på dig Frida! Aja baja! Inte bra inte bra! Jag har också lovat mig själv att vara med om det ngn gång kommer fram ngn och vill enkäta mig. Och jag kommer att hålla den! ;-)

Frida Gro sa...

Jag väntade bara på lite bannor från dig!

Jonna sa...

Ja, den var så bra att jag funderade på om den var äkta eller ej. Själv har jag alltid velat men aldrig fått vara med och oinsatt tycka till i någon enkät. Spelar ingen roll att jag smilar upp mig och ser villig ut, de frågar alltid någon annan ändå.

Martina sa...

Gud så roligt! Jag var där, på andra sidan idag och det var inte kul kan jag säga. Försökte trassla mig ur och skylla på att alla skulle vägra på grund av kylan, men min noggranna nyhetschef stod på sig. Så det blev en enkät ändå. Och mina läppar blev blå på kuppen. Dagens fråga: Vad tycker du om att kommunen jagar felparkerare?

Frida Gro sa...

J: Haha, och mina "offer" har inte ens behövt se villiga ut, jag har jagat dem ändå.

M: Nu känner jag mig skyldig. Jag hade svarat något kärnfullt om jag var där.

Martina sa...

Nåja, jag var som vanligt nöjd när jag kom hem och kunde fylla sidan med fyra glada nunor. Det blir så fint!!!