Nu har mitt öppna brev lästs av 30 000 personer. När man googlar på "Vill bli gravid" kommer inlägget på fjärde plats efter Vårdguiden och Familjeliv. Jag kan knappt tro att det är sant. Att mina ord når ut till så många.
Jag inser helt enkelt att många som hittar hit kämpar för att bli med barn. Ni är välkomna. Jag kommer att fortsätta att skriva om det där med att vara ofrivilligt barnlös. Men också om hur det är att äntligen vara förälder. Hur fantastiskt det är men också om orosmolnen, frustrationen nappvägrandet och bajsläckagen. Eller kanske inte så mycket om det där sista förresten.
Men jag hoppas i alla fall att det är okej, att det inte sticker i ögonen. Att jag - som plötsligt framstår som någon som gett anspråk på att vara barnlöshetsguru - blev gravid inom bara tre år och nu klagar på det nya livet. Men ni fattar ju. Alla situationer har sina utmaningar. Jag älskar min dotter mer än jag någonsin kunnat gissa att det var möjligt. Är tacksam och rörd mest varje dag.
Och för er som undrar (och kan det här konstiga språket). Jag blev gravid efter ett IVF-försök som dock slutade i överstimulering och sju frysta blastocyster. Första återföringen funkade inte, upptiningen gick bra men embryot fäste inte. Andra gången gick det vägen trots att återföringen egentligen gjordes för tidigt pga. juluppehåll. Inga vagitorier. Jag testade positivt på ruvardag 10. Hade inte "tjuvtestat" innan. Vi kom fram i landstingets kö efter tre månader (vårdgarantin) och de finansierade försöket som ägde rum på privata Fertilitetscentrum i Stockholm. Vi gjorde det korta protokollet. Slut på kinesiska.
2 kommentarer:
Hej Frida!
Jag och min sambo är just nu inne på vårat andra IVF försök och håller såklart tummarna för att det ska funka denna gången. Till våren blir det 3 år sen vi började försöka och det känns som om tiden står still.
Men det jag vill säga är att jag är så jävla glad att det finns personer som du som vågar vara såhär öppna med barnlöshet.Det värmer i hjärtat och jag känner (av någon konstig anledning) för att slå näven i bordet, hehe. TACK!
Jag har gråtigt av avundsjuka när vänner och bekantar berättar att dom är gravida, jag har haft svårt att känna mig riktigt glad för deras skull och speciellt för dom som frågar
- Men ni då, ni har ju varit ihop så länge ska inte ni skaffa barn?!
Jag har skrattat nervöst och sagt leende att det ska vi nog någon dag. Men egentligen har jag velat skrika dom rakt upp i ansiktet - HÅLL KÄFTEN! Försök du att ligga varje jävla ägglossning i tre jävla år så får du se hur kul det är.
MEN sen kom jag ju på att dom frågar ju inte för att vara taskiga och hade jag bara berättat hur det låg till så hade dom ju såklart förstått och säkert stöttat och peppat.
Jag blir verkligen glad (och hoppfull) att höra att ni nu har fått en dotter :) och jag vill jättegärna läsa om erat liv som föräldrar!
Nu blev detta inlägg kanske lite långt och rörigt men jag vill bara säga TACK och GRATTIS!
Jag satt i min soffa och var lite ledsen. gråtit en skvätt och funderade, vart ska jag läsa för att bli gladare, glömma att mina gravtest inte visar vad jag vill. Tänk tänk...Frida Gro!
Så nu sitter jag och läser ikapp. Kul att du/ni fått en dotter. (efter jag vet)
Så nu gråter jag lite mindre.
Skicka en kommentar