Bra tjejer

Jag fortsätter med min otippade vurm för den Schulmanska familjen och hakar på Amandas initiativ till att hylla andra kvinnor.

Män kan sitta i timmar och hylla män som gjort bra, stora eller coola saker. Det kan vara samtalsämnen som håller i en hel kväll om sportsmän, regissörer, skådespelare, företagsledare, författare och makthavare över lag.

skriver hon och passar på att hylla Mia Skäringer.

Jag måste såklart haka på. Jag vill hylla följande kvinnor:

Nour el Refai
När Nour pratar lyssnar jag. När Nour skojar skrattar jag. När Nour gör TV vill jag titta. Jag är så himla impad över hur hon hanterade dippen efter melodifestivalen, när hela Sverige hånade hennes insats i kulisserna. Hur hon kom tillbaka. Hon gör den perfekta balansen mellan personliga upplevelser och slipade argument. Nour är trubbig, smart och grymt rolig. Jag älskar Nour. 

Cherin Awad
En ny förälskelse. Hittade hennes Twitter och blogg förra veckan. Cherin skriver om vardagsrasism, bebistrubbel och livet på ett helt onostalgiskt och direkt sätt. Hon berättar hur det är när vita gubbar slänger sig över henne på gatan, fulla av hat och rädsla. Hon lyfter unga kvinnors berättelser om förakt och utanförskap och flabbar åt alla missförstånd som folk har om hennes slöja ("Om någon kommer in i ett rum där jag befinner mig utan slöja tar jag på mig en. Ingen dör.") När jag läser Cherins texter blir jag glad ända in i ryggen.

Katarina Wennstam
Katarina skrev modiga reportageböcker om gruvliga våldtäkter medan folk fortfarande trodde att en våldtäkt bara kunde ske i mörka parker och att våldtäktsmannen alltid var en knäppgök från samhällets avkrokar. Hon är modig, klok och klarar av att vara knivvass även när hon är omgiven av haters. I hennes romaner finns karaktärer som aldrig skildrats någon annan stans. Om hela världen lyssnade på Katarina skulle allt bli fint.


Loud like a girl-Klara
För att hon gör serier med en alldeles egen nerv. Tar bilder som säger mer än de visar. För att hon är galet rolig och för att hon skriver om att hänga på jobbtorg och känna sig utanför samhället. Fly fruktpackarfängelset. För att hon kan skriva om de fula dagarna, trötta ansiktet, brustna relationerna, ensamheten, den lilla framgången och skammen. När Klara lägger upp en nytt inlägg måste jag läsa det direkt. Och sen bor det i mig länge länge. Jag tänker ofta att jag skulle vilja vara hennes kollega en dag.

Tuva Novotny
För att hon är en grym skådis och vägrar låta tidningar publicera retuschade bilder av henne. 

Nanna Johansson
För att hon gör världens bästa radiokrönikor.


Fotnot: Det är läskigt hur svårt det var att komma på personer. Det är som att mina kvinnliga förebilder måste vara bra på ALLT för att jag ska bli helt övertygad. Huäää.