Alltså. Alex Schulman. Någon gång i tiden bestämde jag mig för att förakta honom. Jag tror att det började med att hans bror skrev en anskrämlig krönika om att han inte ville se kvinnor amma medan han åt sin råbiff. Det är ju en text som Alex inte på något sätt kan lastas för, men han hade ju den där bloggen som folk beskrev som elak och det liksom räckte för mig. Överklassvibbarna gjorde sitt till; vurmandet för charkdiskar, den putsade frisyren och stureplansreferenserna. Blä tänkte jag och bestämde mig för att hata.
Man skulle kunna säga att jag har vikt av från hatlinjen den senaste månaden. Jag tror att det började när Linda sa att hon ville maila Alex och tipsa om min blogg (hon gjorde det aldrig, vad jag vet). Jag förstod att detta var en välvillig insats och märkte hur jag blev smickrad. Började försiktigt googla upp honom. Sedan dess har jag läst hans bok om att vara kär i sin fru och jag har har börjat följa hans blogg och Twitter. Jag har börjat kolla in mig på gamla avsnitt av Schulman show. Och jag har börjat att, ja. Typ, ÄLSKA. Är i en fas där allt han skriver och säger är bra, smart, kul och finurligt. När jag lyssnar på radio vill jag bara höra Alex röst i stället. När jag läser bloggar jämför jag inläggen med Alex. Jag engagerar mig i hans nya värmegolv, oroas över hans halsmandlar och skrockar över hans kaffebryggartjafs med frugan. Det är faktiskt lite sjukt. Och på något sätt så otypiskt mig att jag bara kände mig tvungen att vädra kärleken här.
Såhär var det faktiskt ett tag med Filip och Fredrik, medan de fortfarande gjorde 100 höjdare. Alltså innan de började spela innebandy med Ingvar Oldsberg och snöade in på manliga mästare på allvar. Det återstår att se vilka banor Alex väljer i framtiden. Om han sviker mig eller fortsätter att imponera med sin ödmjukhet och sitt träffande språk.
Om vi ska titta på den här nya kärleken ur ett globalt perspektiv finns det ju faktiskt hopp för världen och mänskligheten och alltihop. Om till och med stränga jag kan gå från förakt till ömhet på några dagar, kan väl vem som helst.
8 kommentarer:
Jag känner mig som nåt slags as här som kommer och vill sticka hål på ditt Alexvurmande. Men jag kan inte låta bli.
Läs gärna nedanstående:
http://linnajohansson.se/alex-schulman-och-lyckokravet/
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/den-onodiga-bloggen
Det finns fler exempel, bl.a. en del dumma inlägg i genusdebatten även från hans sida, som jag tycker framhäver en del riktigt kalla drag. Med det sagt har jag också underhållits av hans blogg många gånger. Men jag får allt svårare att fortsätta gilla honom. Hade en liknande kurva som med Filip och Fredrik, alltså (ogilla -> gilla jättemycket -> besviken på).
Åh. jag kände på mig att det fanns en massa strunt som skulle grumla min kärlek. Vad har han gjort för inlägg i genusdebatten?
Tack för länkarna. Du är inget as.
Jag vet inte mycket om Alex Schulman förutom det jag läste på Lady Dahmers blogg tidigare i höstas. Det började med att Calle Schulman kritiserade LD's håriga armhålor (typiskt okvinnligt och därför fult) och sedan fortsatte diskussionen (med både Calle, Amanda Schulman och Alex) i bloggarna och på twitter för att sedan landa i en diskussion om "genusdagis" på Schulman show. Jag följde diskussionerna/debatten på avstånd och det kan därför hända att ovanstående scenario inte gick till på exakt det här sättet.
Jag länkar till de inlägg jag hittade på LD's blogg och även till avsnittet av Schulmanshow (ca 35 min in börjar de prata om genusdagis).
Calle Schulman har kommenterat LD's underarmsbehåring --> http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/september/nar-blev-armhalor-privata.html
LD kommenterar Amanda Schulmans inlägg om genusdagis --> http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/september/utkast-sept-27-2011.html
LD skriver om Schulman show-avsnittet --> http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/october/schulmanklanen-fortsatter-att-idiotforklara-s.html
Själva avsnittet --> http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/underhallning/schulmanshow/article13699452.ab
Glömde länken till inlägget där Calle och Alex blockat Lady Dahmer på twitter..
http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/october/jag-kanske-inte-skulle-ha-papekat-att-det-blo.html
Jag tycker faktiskt att Alex verkar ha vettiga åsikter. Han skriver alltid sansat om politik. Hans bror är ju mycket mer konservativ, och jag tycker inte man kan lägga Alex till last för vad hans bror tycker, eller hans fru heller för den delen. Jag dömer enbart efter vad jag läst av Alex (har följt hans blogg sedan 2007) och har förstås inte läst allt, men både böckerna och bloggen tycker jag ger en ganska bra bild av hur han är: sympatisk. Och då är jag ändå för genusdagis, kvotering och att ta feminismen så långt som det bara går. Men man måste ju faktiskt tillåta folk att inte vara perfekta.
Jag hatar att jag älskar honom.
http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2011/02/min-fru-i-vilt-bloggbrak
Mitt intryck är att Alex Schulman är en väldigt osäker kille, och att det tar sig flera uttryck. De bra uttrycken är när han erkänner och utforskar sin osäkerhet, de dåliga när han inte gör det. Som en vän av den här bloggen kom jag att tänka på en länk som postades bland kommentarerna till Filip och Fredrik-inlägget, från när Alex försöker passa in i tuffa gänget under Nittileaks:
http://youtu.be/tdfQQ2BtGlw
Sättet att föra sig, sättet att prata på. Han gör sig till. För mig känns det direkt som om jag stött på massor av liknande posörer under min uppväxt. Alex är ingen ball kille, och han borde komma till rätta med det. Istället blir han banal och tråkig. Som när han hånar queerföräldern Clara, till exempel. Hustrun fick ett mothugg - Prince Charming kommer till undsättning.
Det är egentligen helt ovärdigt hans mer intressanta sidor. Precis som många andra som jagar ouppnåelig manlighetsideal känns han från och till väldigt obekväm i sin roll.
Skicka en kommentar