Dramatiska förändringar tar tid

Här hade jag tänkt lägga upp en bild som verkligen illustrerar hur korthårig och blond jag blivit. Jag hade tänkt berätta om hur jag satt i frisörstolen i går kväll och skräckslagen såg timmarna passera medan frisören slingade mitt hår i snigelfart. Övertygad om att all den där tiden och kemikalierna skulle leda till att jag blev en rakhårig version av Marilyn Monroe.

Om ni hade sätt de bleka provslingorna hon visade upp innan hon satte igång, då hade ni också trott att ni gick ut genom dörrarna fyra (!) timmar senare och var SKITBLONDA. Ni hade också stått framför spegeln och inbillat er att förändringen är dramatisk. Att folk kommer att hoppa till vid blotta åsynen av er.

Men när jag kom hem igår och slängde men min dramatiskt förändrade kalufs sade Chrille bara kan man verkligen kalla det där för blont?

Och nej, det kan man ju inte. Det är just därför jag nu modstulet lägger upp en bild på hur mitt hår ser ut ungefär precis som vanligt. Även efter fyra timmars kemisk tortyr.

Nu ger jag upp den här blondhetsdrömmen. Ikväll går jag och mitt mörka, raka på disputationskalas och agerar toastmaster. Det kommer att bli briljant, oavsett om folk lägger märke till fyratimmarsförändringen eller inte.