Folk som berättar saker utan att kolla av kunskapsnivån med dem som lyssnar först. Som tar sats och presenterar en maträtt utan att fråga om någon annan ätit den eller kanske till och med lagat den. De här personerna är ofta ganska tysta i vanliga fall. Men så ser man hur det glimrar till i ögonen på dem; en föreläsning är på gång. De harklar sig, lutar ryggen tungt mot stolen och börjar berätta. Och så har man inte hjärta att vråla det här VEEET jag! I stället ler man stelt och lägger en halvtimme på den där detaljerade historien om att det finns en artist som heter Manuchao. Att det händer att barnlösa par testar provrörsbefruktning. Att dubbdäck river upp partiklar i luften. Jag blir som ett barn när sånt händer. En gång väntade jag ut en lång monolog om att tåg faktiskt ofta är dyrare än flyg. Sen sa jag jag vet. Jag jobbar med det här varje dag. (Det stämde inte).
Och ja, check.
I´m the king of bongo baby, I´m the king of bongo bong.
1 kommentar:
Aldrig hört någon annan sätta ord på det förut. Vet iofs inte om det mest är tysta människor som gör detta... Eller kanske. Mkt irri!
/Agnes, ny bloggläsare :)
Skicka en kommentar