Jag har varit sjukskriven idag med blixtrande huvudvärk. Har alltid en romantisk bild av hur det är att vara hemma från skolan... förlåt; jobbet.
Alla winfrey-avsnitt jag ska hinna plöja, nedbäddad i soffan med en skål glass på magen. Hur jag kanske ska ha tid och ork för kreativa projekt. Att ordna med album och skriva några sidor på boken. I morse, medan jag ännu låg och blundade med en panna som bultade för mycket för att jag skulle orka öppna ögonen - trodde jag på allvar att jag skulle skriva en låt idag. Jag hade kommit på en mening som skulle kunna utgöra stommen på makalöst bra låttext.
Men jag har givetvis inte skrivit någon låt. Ej heller sett något winfrey-avsnitt. Det går ju nämligen inga winfreyavsnitt på vardagar. I stället får den sjuke nöja sig med tre år gamla Efter tio, Scrubs och UR-dokumentärer om lantbruk.
Som vanligt har min sjukdag gått rekordfort. Jag har legat och svettats i soffan och tryckt pannan mot knöliga kuddar medan lågvattenprogrammen avlöst varandra på TV´n. Som vanligt har jag ägnat onödigt mycket tid och kraft åt att räkna ut vad karensdagen kostar mig. Jag har ätit en eländig lunch, ringt Chrille och gnällt i telefon utan goda resultat, fastnat på Facebook 118 gånger och googlat upp diverse läskiga och dödshotande sjukdomar vars främsta symtom är huvudvärk.
Det enda positiva med den här sjukdagen är att inte Chrille har varit hemma och legat sjuk i soffan bredvid. Av erfarenhet vet jag att detta hade lett till våldsam misär. Läs mer om det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar