Det började när jag sjuknade in. Jag väckte honom på natten, förklarade hur eländigt jag mådde och räknade upp symptomen. Men det värsta är att du kommer att smitta mig svarade min man ärligt, vände sig om och somnade om medan jag vred mig i kräkattacker. Dagen efter förnekade han allt.
Då var jag fortfarande kass och tyckte nog att jag låg etta i tävlingen Hemmets sjukaste. Men nej. Chrille hade minsann EN JOBBIG KÄNSLA i hela kroppen. Och där startade symptomtävlingen på allvar. Jag var öm i magen. Då var Chrille minsann öm i halsen. Jag sov dåligt. Då sov Chrille sjukligt länge. Jag fick feber, då började Chrille att nysa. När den ena av oss bad den andra om något ylade den men jag är ju sjuuuk och hostade/kräktes/drog täcken över sig.
Först mot slutet av veckan unnade vi oss lite medlidande. Du har nog feber sade jag och klappade på hans panna. Chrille svarade genom att vira in mig i filtar och mata mig med Ahlgrens bilar.
Idag är vi friska och älskar varandra igen.
Men jag hävdar fortfarande att jag vann.
Bildkälla
2 kommentarer:
Det finns absolut INGET mysigt med att vara sjuka samtidigt. Kanske om man har lite lätt ont i halsen och stannar hemma. Nä fy! Det är bara hemskt att släpa sig omkring tillsammans eller kräkas tillsammans. Det värsta som kan hända är att ALLA(även barnen) är sjuka samtidigt. Ingen orkar ngt och alla är trötta griniga och mest sjuka. Så var glad att du är frisk igen! ;-)
Tack för att du reder ut det här åt mig. Jag funderar på att ta in på hotell nästa gång vi tajmar våra sjukdomar.
Skicka en kommentar