Vi har spotifybattle på kontoret. Som vanligt slutar det med att vi spelar våra värsta göra slut- och dödslåtar. Kollega B sitter med händerna korsade över bröstet och bara kvider. Vi släpar oss ut i köket när vi ska hämta kaffe och pratar med dova röster.
Nu är vi klara med de hjärtskärande separationslåtarna och är inne på musikalgenren. Döden. Roger som sjunger sin sista låt innan aidsen tar honom, Kim som tar sitt liv för att hennes son ska få ett bättre liv hos pappan i USA.
Det är helt vedervärdigt. Långa stråkar, hårda gitarrer och ödesmättade vibratoröster. Ska snart iväg på AW och känner mig alldeles svart inuti. Som tur var ska jag träffa personer som snart sköljer undan sånt hos mig.
Men, tills dess. Värsta göraslutlåten ever and ever. Sticket. Jag dör.
3 kommentarer:
Vi spelade Coldplay - The scientist när vi begravde en vän i september. Den gör ondast av alla.
Åh. Aj. Den måste jag kolla upp. Kram
Jag håller inte riktigt med dig, Frida. Just den Streets-låten berör mig inte så mycket ("There's plenty more fish in the sea", liksom, den strofen irriterar mig). Berör gör däremot Justin Timberlakes Cry me a River, tillsammans med dess bakgrundshistoria med svek och destruktivitet.
Skicka en kommentar