Oftast händer det när jag tröttnat på att alla mina kläder har ungefär samma passform (figursydd trikå). Då kommer suget efter den stora, coola t-shirten. Som är skönt oversizad, fluffig men smickrande.
Nu har det, som ni förstår, hänt igen. Jag har gått loss på en enorm, blå med beiga ränder. Föreställt mig att jag ska bära den med skärp - eller bara hängande över jeans. Kanske som extra raffig hemmatröja med raggsockor till.
Idén om en tisha.
Jag har varit så nöjd.
Men precis som alla andra gånger händer det inget när jag tar på mig min jättestora t-shirt. Ingenting. Den är bara ännu en jättestor t-shirt.
Urringningen kryper upp i halsen. ärmarna fladdrar någon centimeter över armbågen och vidden runt höfterna skänker mig ingen extra charm. Jag ser snarare ut som en pensionerad skolbibliotekarie som vågat sig iväg på afrikansk dans.
Och därmed fortsätter livet som vanligt.
1 kommentar:
Och jag känner mig väldigt gammal när jag läser detta inlägg, eftersom jag inte ens SÄGER tisha. Det var "före-min-tid" och första gången jag såg ordet på en modeblogg var jag tvungen att fråga någon vad det betyder. Men jag känner igen känslan av idén om ett klädesplagg. För mig är det allt som sitter tajt runt magen som verkar bra i butiken men inte känns bra i efterhand..Leder ofrånkomligt till gravidmage-ångest. Och koftor i akryl.. Blir bara kli och hår som står rakt upp av alltihop. Att man aldrig lär sig!
Skicka en kommentar