Bloggens krokiga historia

Jag läste igenom några av mina favoritbloggares gamla arkiv och började tänka hur mitt (och andras) bloggande har förändrats genom åren.

Jag började blogga i oktober 2005 bara för att Emma gjorde det. Vi satt i datasalen i Södertörns högskola och startade våra bloggar en lunchrast. Hennes hette Skev. Jag gjorde ett snabbt överslag och döpte min till Gröten. Visste knappt vad en blogg var, men tyckte det lät rimligt.

Sen fyllde jag Gröten med en salig röra av internskämt, listor och filmrecensioner. Fascinationen över min nya yrkesroll som journalist blandades med detaljerade beskrivningar av när jag satte in min kopparspiral.

Inte en bild. Inte en politisk reflektion. Men däremot ganska mycket information om mina kläder. Till exempel såhär:

Jag har på mig: Ljusa jeans, en lång vit kofta och ett flätat bälte i en ljusbrun nyans. Vita örhängen som ser ut som snäckor. (jag har satt upp håret)  

Jag minns att jag var ironisk. Men ändå!

Det här var på den tiden ingen hade koll på sin besöksstatistik och alla älskade bloggen Ett liv i exil. Jag var mest ängslig för hur min jargong skulle funka på olika kompisar och tas emot av folk jag beundrade. Så jag försökte vara rolig, cynisk, peppig och filosofisk samtidigt. Hela tiden.

Om jag hittade en annan blogg och började gilla den, skämdes jag alltid lite. Tänkte: tänk om hon visste att jag var här inne och läste. Hon skulle tycka att jag var HELT SJUK I HUVUDET.

Själv såg jag min blogg mest som ett massmail till mina vänner och var stundom nervös för att folk skulle hitta dit. Som om det vore ett krypin på Lunarstorm. Här är ett tidstypiskt inlägg. Helt obegripligt:

Jag ägnade också mycket tid åt att döpa min blogg till olika saker. Det var lite knepigt eftersom det inte gick att få bort Gröten ur URL-adressen. Därför startade jag andra bloggar ibland, och bytte namnet i Grötens sidhuvud. Under mina bloggår har jag haft bloggar med följande namn:

• Livstid
• Frid
• Frid och fröjd
• Groten
• Stå pall
• Endidada

När jag fick nog och tog livet av Gröten en gång för alla var jag snubblande nära att döpa den här till ett långt låtcitat på engelska. Men tog mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att den fick heta det jag faktiskt heter.

Det är jag väldigt glad för idag. Det har gått över fem år sedan Grötens födelse. Idag skäms jag inte för att jag läser andras bloggar, tvärtom. Jag önskar att jag hann läsa och kommentera på flera. Ägnar mycket tid åt att planera och genomföra inläggen - och hoppas såklart att många ska läsa dem.

Det har tagit tid att hitta ett mål med bloggandet. Ett sätt, en ton. Jag har använt Gröten, Frida Gro och de andra till olika saker i olika perioder. Men jag har alltid gillat det. Det har varit viktigt.

Inte minst nu.