Jag hatar hår. Är inte motiverad alls att fixa med det och bryr mig inte ens om att använda balsam eftersom det innebär ett tråkigt extramoment i duschen.
När jag hade lång frisyr skyfflade jag bara undan håret i en hästsvans eller höll det från ansiktet med tjocka hårband. Eftersom jag har ganska tungt och tjockt hår ledde frisyren ofta till att hårbotten i bakhuvudet blev instängd och irriterad. Vaknade var och varannan natt av att det kliade och sved.
Har ganska avlångt ansikte också. Den tunga, platta frisyren gjorde sällan saken bättre. Och försökte jag nån gång göra mig till med locktång och stylingprodukter försvann stylingen på en halvtimme.
Så klippet var en lättnad. En nytändning nästan. Jag såg själv att den korta nacken och fransiga luggen inte alltid var så smickrande. Men lite mudwax och en färgglad schal – sen kände jag mig som en kung.
Var dock totalt oförberedd på folks reaktioner. Förstod att vissa kanske skulle tycka att jag är snyggare i långt men inte att de skulle markera det så TYDLIGT.
En del kommenterade bara förändringen genom att säga modigt och nicka hemlighetsfullt. Andra skrek men gud, vad haru gjort. Till och med folk som har jättekort hår själva hörde av sig och frågade varför i all sin dar jag klippt av mig allt mitt långa.
Men den värsta reaktionen är ändå den här: jamen det var väl kul för dig att få prova. Men nu låter du det växa ut väl?
Man ba: fråga mig om jag TRIVS. Om jag känner mig FIN. Hur kan allt landa i folks personliga smak? I vad som anses snyggt.
Dessutom vill jag såklart bli respekterad i mitt val. Jag är inte dum i huvudet. Vet att många föredrar långt hår på tjejer. Men jag valde kort, eftersom det passar just mig bättre. Och även om jag skulle vilja så kan jag inte få det att växa snabbare.
Tyvärr känner jag mig inte så fin i min korta frisyr längre. Drar testarna bakåt och längtar efter att kunna fästa dem i en tofs igen. Kläderna som plötsligt kändes så heta har åter svalnat. Saknar min tunga hästsvans. Lugnet. Tryggheten i att jag har en frippa som ingen drar i och hojtar om ett halvår har du nog axellängd igen ska du se.
Och det känns så himla tråkigt att det behövde bli så. Skyller inte på omgivningen men… världen lite.
Före
Efter
9 kommentarer:
Men du är ju vansinnigt snygg i kort hår ju! Alltså, du är fin i långt också. Men kort, damn woman!
Åh! jag kände mig faktiskt vansinnigt snygg! tack ska du ha.
Allt har sin tid. Jag hade kort superkort i flera år. Och det var jag liksom. Tills en dag då jag bestämde mig för långt. Och så hade jag långt. Sedan ville jag ha kort igen och klippte kort. Men nu vill jag ha långt eller iallafall axellångt. Och supertrivs med det och min korthårsperiod är över. För denna gång. Men den kommer säkert tillbaka. Det är det som är bra med hår. Det växer och man kan klippa det. Och du är snygg i både och. Skit i andra och välj det du tycker är DU just nu i livet!
Men vadå, jag fattar inte? Sjukt snygg i kort, fin mest, i långt. Jag ska inte förklara hur du ska ha håret...men efter inlägget förväntade jag mig andra före efterbilder. Alltså finfiiin i långt, mest funktionsbekväm i kort. Mitt är lockigt därmed ALLTID, alltid SNÄLLT. Så fick jag modet en dag, klippte av. Otroligt nöjd (även om det ryckte lite olyckbådande i min ömma faders underläpp). Sen saknad, nu långt igen. Långt och långtråkigt. Men till syvende och sist så kommer det väl ändå ner till snyggast frippa? Och det finns så sjukt många fler alternativ om man väljer i alla fall semikort. Jag hade otroligt mycket roligare med mitt korta. Lite ny variant efter varje besök hos frisören...nu, med långt som innan, märker inte ens folk när det är nyklippt. Nä jag röstar kort, alla gånger. Framförallt om kort betyder att se ut sådär. Kortpepp. (Sjukt lång kommentar)
Vilken respons! Jag trivdes bra när det var riktigt kort (nu är det längre) och landar hela tiden i att det faktiskt inte bara får handla om vad folk tycker är snyggt utan var som är bekvämt, trivsamt. Det är inte en faktor att förringa!
A bara väntar på att jag ska låta håret växa. Och jag försöker ibland med det GÅR INTE. Tycker det är så jäkla fint kort. Då ÄR det ju nåt, inte bara en massa hår. Problemet är att det mycket snabbare växer ut till något-måste-göras-längden. Det är alltid, alltid då jag börjar tvivla på om jag ska spara/klippa. Det är bara en tanke/känslovilla. Det betyder: dags att klippa sig lite och så känna sig på topp igen!
Hellre frisyr än bara långt hår. Heja kort!
Måste tillägga till Kråksångs kommentar att hon har DRÖMHÅRET. "Lockigt" är ett understatement. Bruna korkisar som blir som värsta finaste burret utan att liksom burra för mycket.
Hon var sjukt tuff som klippte av alltihop, eftersom det FÅR MAN JU INTE med sånt hår. Och fin som attan blev hon :)
Du är snyggobert i både långt och kort. Lugg eller olugg. Hästsvans eller svall. Låt andra sköta sig själva och välj det du känner dig vackrast i. Kanske är 2011 året då du testar....permanent? Snagg? Rött?
Jag får också kommentarer ibland, men av motsatt sort. Sånna som tycker att jag är så trååååkig med mitt långa burr som aldrig ändras. Typ "har du testat att.....nån gång" "blir du aldrig sugen på att göra nåt annorlunda?"
S: Ellerhur! vem vill ha bara massa hår som hänger i en oformlig klump.
F: Tack kära du. Aldrig är dom nöjda, folket! Tycker i alla fall du är galet snygg i dina långa lockar. Önskar inget annorlunda.
Skicka en kommentar