Jag har alltid varit lite avis på mina vänner som har en stad att åka hem till på julen. Som kan lämna allt och sätta sig på ett tåg, med kofferten full av julklappar. Sova i sitt gamla flickrum och festa med mellanstadiespöken på juldan.
Själv bor jag i min hemstad: Stockholm. Kan på sin höjd hoppa på gratisfärjan till Hammarby sjöstad där min mamma bor.
Som tur var bor min pappa i Västerås numer. Så i morse satte jag mig på tåget hit. Betraktade rimfrostvärlden som for förbi och sjöng "jag kommer hem igen till juuul" inombords. Föreställde mig att jag varit till havs ett år och nu förgyllde allas julhelg med en efterlängtad visit.
Jag och pappa börjar alltid skratta när vi ses. Desto längre det var sen sist, desto mer skrattar vi. Idag gjorde julkänslorna sitt och vi stod kvar länge länge på perrongen och skrattade och kramade om varandra. Trots de -24 graderna och mitt dåliga val att bära nylonstrumpbyxor.
Sen gjorde vi allt det där som jag tänker att man gör. Babblade på ett kondis i tre timmar, panikhandlade några julklappar och sjöng julsånger i falsett på gångstigen hem, medan snön knastrade under kängorna. Hackade paprika sida vid sida och uppdaterade varandra om våra senaste favoritlåtar. Pappa tyckte att September var så toppen i Så mycket bättre och hade köpt hennes skiva, helt oförberedd på eurodiscon. Det tycker jag var roligt.
Rummet jag sover i liknar faktiskt det flickrum jag hade när han bodde kvar i Stockholm. Min gamla soffa tittar på mig borta i hörnet och sängkläderna har jag sovit i kanske hundra tusen gånger förr.
Efter middagen bad han mig till och med att ha dansuppvisning på vardagsrumsgolvet, precis som jag brukade ha när jag var liten. Jag blev smickrad men avböjde.
I morgon ska vi baka pepparkakor och rita. Sen tar jag tåget hem till mitt och Chrilles egna julfirande.
Mission ackomplished.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar