Skippade lammsteken, lussebullarna och ingefärskolan och satsade på friden i stället. Fröjden.
Chrille har gett mig så många fina klappar. Men den finaste klappen av alla var när jag hittade Emmas bilder från vår stockholmsjul. Och insåg att jag var där. Jag är en del av det. Det ger mig tårar i ögonen och rysningar i hela kroppen.
Jag och mitt Beverly hills-gäng kämpar hårt för att starta en egen tradition helgen innan julafton. Det är knytismat, klapplekar och ha en fin jul-kramar som pågår långt ut på natten.
Och det övermannar mig. Att jag har fått en vänskapsnyckel. Att jag tillhör. Att det var jag som vann det rosa paketet - jag som knappt vunnit på triss!
Det finns ingenting grumligt med vårt julfirande. Det är precis lika fint som det ser ut på bilderna.
Lollo med sin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar