Utan tights så är man luft.

I morse vaknade jag med en låt i huvudet. Den har förföljt mig hela dagen och så fort det blir tyst omkring mig kommer impulsen att börja sjunga. Oftast hinner jag hejda mig. Pressar ihop läpparna medan något som nästan liknar en rysning rister genom kroppen.

Jag skrev låten själv när jag var liten. Och har försökt glömma den i alla år. Men rätt vad det är vaknar jag en morgon och sjunger på den.

Den är inte bra. Inte gullig, inte rolig inte charmig på något vis. Jag minns att jag var väldigt nöjd när jag hade lyckats få i hop alla sex verserna. Och det gör allt nästan ännu värre; att jag tyckte att den var så himla FYNDIG.

Mina damer och herrar. Jag ger er (motvilligt) ett utdrag från I folkmängden.

Allting är ju så modernt nu för tiden
Inte är det några aftonklänningar i siden inte
Och tights är ju vråltufft
Utan tights så är man luft
- i folkmängden

Sen fortsätter den så i alla verser, med olika moderna saker som jag ojade mig över. Och varje vers avslutade jag såklart genom att drämma i med samma klatschiga mening.

Man kanske kan tro att verket kom till när jag var sju, möjligen med min mormor som co-writer. Jag önskar att så vore fallet, men jag var tolv.

När I folkmängden var arrad och klar bestämde jag mig för att det var dags att trygga Peter Jöbacks framtid. Det var på den tiden han såg ut såhär och höll konserter i Farsta centrum regelbundet. Jag satte mig vid synten och staplade ordvitsar på varandra. Märkte ut vad som var vers, brygga, refräng och stick. Skickade självklart ett maskinskrivet exemplar på posten. Sen satte jag mig radion och väntade.

Och än idag, har jag svårt att skratta åt det. Jag tänker på dagisbarnet, tioåringen och studenten Frida. Till och med högstadieversionen av mig själv har jag förstått och liksom kramat om. Fast den lillgamla tolvåringen har jag fortfarande inget till övers för.

Kanske är det dags. Nånting säger mig att kommer att nynna på min gamla hit många gånger till. Knipa läpparna blå.

Och att jag kanske måste börja tänka på henne.