Är inne i en fas då jag bara inte kan motivera mig själv att träna. Dansterminen tog slut i början av maj och träningskort har jag inget, eftersom jag velar mellan Friskis (tråkigt) och Sats (läskigt). Har inte vågat mig ut och jogga sedan
rundan från helvetet. Promenera känns för lamt när det jag behöver är en kickstart. Jag till och med skjuter på att duscha eftersom jag föreställer mig att jag ska lägga mig på vardagsrumsgolvet och göra magövningar först. Det har hittills aldrig hänt.
I stället har jag lagt mig till med vanan att äta rabarberglass varje kväll och dricka folköl till middagen.
Det kliar i kroppen när alla surrar om sina gymrutiner och viftar med sina träningsväskor men det går bara inte. Jag tror på allvar att jag inte kan träna rutinmässigt. Jag vill att varje träningstillfälle ska vara en bragd. En boost. Något bombastiskt, inte en obetydlig tisdagsgrej.
Det känns lite olycksbådande.
5 kommentarer:
Glass är gott.
Glass är gott.
Sug på karamellen tills jag kommer hem. Då köper du kort på SATS som inte alls är läskigt.
jag har slutat träna för att jag måste. Äter det som är gott. När jag rör mig är det för att jag tycker det är kul. Jag är lite tjockare nu. Och mycket lyckligare.
Men jag tycker liksom aldrig att det ska bli kul. Och så får jag ont i ryggen när jag aldrig tränar utan sitter på en kontorsstol hela dagarna och käkar glass (och chokladpinnar, mitt nya). Som ni märker är det fruktansvärt synd om mig. Men jag är glad att du är lyckligare Marie.
Skicka en kommentar