Webkameran och jag.

Härmed kan jag delge er ännu ett exempel på att fåfänga straffar sig. Igår var jag en olycklig kombination av osminkad, finnig, sömnig och osmickrande klädd i Chrilles jättetröja och en våldsamt bullig kjol. Då lyckades jag hamna på tre viktiga möten varav ett med en gammal högstadiebekant. Jag sprang in i gamla vänner på gatan och avslutade dagen med att bli överaskad med stroganoff och öl av min man  - som dagen till ära klätt sig i typ kostym.

Idag skulle det bli andra bullar. Jag ville inte markera gårdagens nederlag genom att piffa till mig för mycket. Är mer avslappnat snygg. Casual kanske man skulle kunna säga. Det tog så lång tid att sminka sig varsamt och klä sig balanserat att jag inte kom till jobbet förrän halv elva. Och bara för det är jag helt ensam på kontoret. Mina tre kollegor jobbar på annat håll. Och de tre organisationerna vi delar lokal med har alla lyckats pricka in min piffdag och försvunnit iväg på konferenser. Jag åt just en ensam, överbliven stroganoff, i ett enormt lunchrum. Kikade ut över Bondegatan genom fönstret och strök lite med handen över kjolen.

De blonda slingorna lyser också med sin frånvaro.