Man kan få sitt drömjobb, det där skräddarsydda med extra allt. Göra sånt som är kul och samtidigt känns livsviktigt, avgörande. Jobba tolvtimmarsdagar, genomföra sitt livs första workshop med mygga och allt, träffa nya människor som gör en kreativ och alldeles bubblig och samtidigt nå delmål, beta av, klara av, göra skillnad.
Och ändå våndas över tv-kvällarna och hämtmaten. Tänka: JAG SKA JU VARA I GUATEMALA. Resa hus. Vagga föräldralösa barn. Eller i alla fall gå en sångkurs, lära mig en sport eller göra något av de där politikdrömmarna.
De otränade armarna, obakade bröden, obesökta fotoutställningarna och ogågna skogspromenaderna. Vintern som är så lång och vit och ändå har jag inte åkt varesig skridskor eller skidor en ända gång.
Alla billiga Ryan air-biljetter.
Snart fyller jag 28. Och jag har inte ens varit i Indien.
En rolig bild jag hittade när jag googlade på Världen
3 kommentarer:
Jag har heller aldrig varit i Indien. Vi borde åka dit.
Jag har hört från säker källa att Indiens befolkning växer med en miljon var nionde månad.
Jag tycker det är lite rysligt.
Ville bara upplysa..
C
Jag har för avsikt att hålla mig så långt borta från Indien jag bara kan. Överallt där man med största sannolikhet blir magsjuk är ställen jag håller mig långt ifrån. Helt utan ångest för osedda världen eller oupplevda upplevelsen.
(ordverifieringen är Outhater. spooky.)
Skicka en kommentar