Det är egentligen väldigt sällan jag upplever det där riktiga dansruset. Oftast är det ett enda tragglande och rynkande på ögonbrynen när kroppen i spegeln inte riktigt följer mina regler. Men igår fick jag ett rus som var så starkt att jag fick tårar i ögonen och glömde både mössa och strumpor i yran. Och det konstiga var att ruset kom när jag för första gången testade dansstilen som skrämmer mig halvt från vettet: street. Jag menar, jag är uppsträckt, spänd och stel på gränsen till pinnig. Inte loose och soft och allt det där. Det stod till och med i kursbeskrivningen att man skalle komma och groova. Ha!
Men alltså igår. Jag var en hiphopstjärna. Kände hur jag bondade med läraren, vågade böja mig ännu djupare och sprätta okontrollerat med flexade fötter. Och för första gången på länge gillade jag hon som sprätte tillbaka mot mig i spegeln. Rus. Just nu struntar jag i att jag höjer mina förväntningar till omöjliga skyar och att jag säkert kommer att tappa groovet lagom till nästa klass, pinna runt i mina jättemjukisar och blänga på spegeln igen.
Jag firar mitt nya, kutryggade jag med att fara till Köpenhamn. Solong!
6 kommentarer:
Jag tycker du brukar groova runt här hemma hela dagarna. Och det är du ju riktigt bra på!
/C
det säger du bara...
Om inte Alice i Underlandet lämnar för stora spår dagen efter så tänker jag mig testa på söndag. Jag är övertygad om att ditt groove är här för att stanna! Kram
Låter jättehärligt. Kanske skulle man våga gå sin första danskurs. Vi har ju fått en dansstudio nästgårds, men jag är rädd för att göra bort mig TOTALT, så kanske satsar jag på Foxstrot i stället??
Hur stavas Foxstrot egentligen? Sådär??
Det borde vara spöstraff på att ha en dansstudio nästgårds och ändå inte dansa. Och: Foxtrot är också dans.
Skicka en kommentar