Syrenen har drunknat.
Bordet med. Det ser lite spexigt ut.
Vi tänkte att en bra sak med snön är att kvinnan mitt emot oss knappt kan se ut längre. Hon brukar stå i sitt fönster och betrakta oss ihärdigt. Det har också hänt att hon har vinkat eller jammat med när vi har spelat hög musik. Fönsterkvinnan har blivit en så stor del av vårt liv här, att en hel rad handlade om henne i dikten Vi som lästes upp på vårt bröllop. Nu såg vi fram emot några dagar i lugn och ro bakom snömassorna. Men då böjde hon sig ut och SKOTTADE utanför alla sina fönster. Avancerat.
Ps. Den uppmärksamme ser henne skymta fram på den översta bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar