Jag glömmer kläder, skor och glasögon överallt, kallar Chrille för Carin, försummar mina krukväxter, för osammanhängande anteckningar, bär samma kläder i för många dagar i sträck, äter för mycket pasta och dricker för lite vatten.
Samtidigt stressar jag över familjedelar som ska ringas och träffas, kroppen som ska motioneras, huden som ska smörjas och äktenskapet som ska vara lekfullt.
Och mitt i allt ihop är jag lycklig och tillfreds med precis allt, som det är.
På repeat.
1 kommentar:
Det bästa är att du kallar Chrille för Carin. Genialt.
Skicka en kommentar