Eller det kanske är LITE VÄL.
Äsch, here it goes. Jag brukar knäppa händerna och nicka deltagande när folk berättar om hur tidigt de fick sina bröst. Hur de STÖRDE där under Mimmi pigg-tröjan. Hur jobbigt det var att bli vuxen alldeles för tiiidigt.
Men inombords skakar jag på huvudet och himlar vilt med ögonen. Har extremt svårt att känna sympati för er som stod där i omklädningsrummet med bulliga tuttar ÅRATAL innnan mina kostade på sig att ens börja växa.
Man kan lugnt säga att jag var fixerad. Det enda jag spanade efter i tidningar och tv-program var antydningar till bröst. Och varje gång jag skymtade ett litet putande hos en kompis kände jag mig direkt sviken.
Framför allt av dem som tog så lättvindigt på det. Som lugnt konstaterade jag behöver visst en behå snart medan jag var helt desperat över att fortfarande vara plattare än en fyraårig pojke.
Jag var sist kvar.
Naturligtvis började jag bära behå ändå. Fast jag inledde med topp. Avancerade toppar i spets och jeansimitation som skulle hålla saker och ting på plats. Min mormor brukade skoja om de där topparna och mina obefintliga bröst. Utropa oj,de bara VÄLLER FRAM i ena sekunden och kalla dem för två russin på en planka i nästa. Det var ganska ondskefullt gjort egentligen. Men nu kan jag skratta åt det.
Det kunde jag inte då. Jag bet ihop och utvecklade tekniker för hur jag bäst skulle skrynkla till tröjorna i brösthöjd för att simulera att något putade där under. Fuktade tyget och skrapade med nageln.
Min första riktiga behå var av marinblå spets och i dockstorlek. Den var så otroligt liten. Jag ångrar så att jag inte har sparat den. I så fall hade jag gett den en hedersplats och kastat slängkyssar åt den varje dag.
För lyckan när de äntligen började växa. LYCKAN. Vid det här laget hade alla i min klass nästan hunnit få hängbröst. Jag fingrade på den lilla knölen som skjöt ut under huden. Pratade förtroligt med den, bad den om att växa så snabbt den bara orkade.
Sen hamstrade jag mensalmanackor. Gömde ett litet bind-kit under sängen.
Och förberedde mig på nästa väntan.
Ber om ursäkt för bilden men jag var tvungen.
6 kommentarer:
Åh, jag blev heltriggad på att skriva ett inlägg om bröst och mens och nya former och hår och allt det där. Men det kommer jag nog inte göra, men tack för att du gör det.
Åh vilket fint inlägg!
Jag var också sist. Om jag väntade skulle jag faktiskt vänta fortfarande.
Minns också omklädningsrummet. Minns Johanna, den enda andra av alla tjejer utom jag som var pannkaka, som stolt satte på sig en blommig siden-bh efter gympan och sa att om man fått av den av en kompis så gör det inget att den är lite för stor.
Jag köpte min första bygel-bh för två månader sen. Det tog 30 år, en graviditet och en jäkla massa amning att komma dit. Men det bästa är att bortsett från något osäkert år i mellan/högstadiet har jag aldrig önskat att jag haft större bröst. Tvärtom har jag gillat mina väldigt små. Och det är jag sjukt tacksam för.
F: Åh snälla gör det!
S: Tack för uppskattningen. Trots att det var uramånga år sen så känns det lite skönt att veta att vi satt i samma båt. Jag har heller aldrig velat ha större bröst när jag väl hade dem. Trots att de blev ganska petita (förrutom under några p-pillerår så de var enorma. Det var spännand och gjorde ganska ont)
alltså bilden, herregud, bilden. galen:) puss!
Haha..grym bild!
Jag väntade så länge på min mens, brösten minns jag inte..rätt som det var så var de där men de kom fort fast rätt sent minns jag..kallades plankan ett tag tills mina bröst växte om mig..då gick det rykten om att jag gjort silikon för de var inte "proportionerliga" (?) med resten av min kropp..ungar är elaka.
Gillar också ditt inlägg! Åh, vad jag känner igen mig! Jag var jättesen med både bröst och mens vilket störde mig väldigt mycket. Hmm, tänk om jag vetat då hur mkt brösten skulle växa..idag önskar jag att jag hade en mindre byst.
Skicka en kommentar