2010-08-17

På raggarstråket

Tiderna förändras. På alla sätt. Till exempel på tågresorna till Arlanda. Jag älskar Arlanda express. Känner ofta att de gjort mitt liv lite mer värt att leva (tillsammans med spotify i mobilen). Men de senaste gångerna jag har tagit tåget till flygplatsen har jag noterat en lust från deras sida, att förnedra folk.

Idag var inget undantag. Sedan senaste resan har jag lärt mig att de vill att man ska resa två och två. De vill det så gärna att de bjuder den ena i paret på resan, bara man åker tillsammans. Bredvid biljettautomaten brukar det finnas en spexig "raggarruta". Jag undviker helst den och ger mig på vilsna turister istället. De blir alltid glatt överraskade när jag berättar att det är bäst om vi travel as a couple. Sen brukar det bli en massa pinsamt meck med bankomater och sedlar eftersom den ena måste ge den andra halva resekostnaden i kontanter.

Nu har den där partanken urartat totalt. Ragghörnan har blivit en BÄNK, med mjuka dynor. Bänken står på konstgräs och är översållad av lövruskor och FÅGELSÅNG. I en högtalare snurrar en inpratad slinga, där en glad grabb berättar att det går att resa jättebilligt.

Men då måste du hitta ett sällskap först, hö hö. Sätt dig på bänken och spana efter singlar.

Jag gjorde det enda rätta. Ställde mig en bit utanför gräsmattan med tårna vinklade inåt, sådär som man gör för att tydligt signalera att: jag tar avstånd från allt som har med dynor och fågelsång att göra, men jag vill fan inte betala 240 kronor, själv. Bara för att jag är singel.

Där stod jag. Ingen stannade vid bänken. I stället log de åt högtalarnas lustiga uppmaning och blinkade mot mig som för att säga du hittar nog nån till slut. Säkert när du minst anar det.

Precis när jag skulle ge upp såg jag en man i kostym som var på väg att köpa biljett alldeles SJÄLV. Snart var vi ett par. Jag skojade lite om hur förnedrande det varit att hänga vid raggarbänken, men det skulle jag ha låtit bli. Mannen blev djupt oroad, spände ut bröstkorgen och skulle leta upp vem som antastat mig. Halva resan fick jag förklara för honom att jag inte blivit förnedrad av någon särskild.

Bara samhället liksom.

2 kommentarer:

Martina sa...

Själv försökte jag härom månaden para ihop en av tre italienska turister med en ung hårdrockarkille som nog skrikit bort rösten på festival. Men det gick åt skogen eftersom Arlanda Express betalautomater inte fungerade och de fick gå upp och handla i kassan. Då blev det för complicado. Sänk priset i stället, tycker jag!!

Frida Gro sa...

Word.