2010-08-24

Diskodagar

Jag jobbar ju i en feministisk organisation. Och hittills har vi delat kontor med likasinnade. Det blir lätt en väldigt skyddad värld. En värld full av samstämmighet, vegetariska luncher, kvicka maktanalyser, ekologiska kläder, upp till kamp-planscher och Nina Simone på Spotify när det ska vara festligt.

Nu är de dagarna förbi. Vi har bytt kontor och delar numer lokaler med en studioman. På flera sätt känns det som ett besök i den bistra verkligheten. Men en väldigt rolig verklighet. Studiomannen hälsade oss välkomna genom att lägga varsitt glassigt magasin i våra tidskriftssamlare. Jag fick Café, min kollega fick Cosmo. Vi lade diskret tillbaka dem i baren (för naturligtvis finns det en bar. Med svarta läderpallar). Dessutom hade han ställt en staty på mitt skrivbord. En stor grön totempåle i glas. Den fick också ett nytt hem ganska snabbt.

Till kontoret hör en lounge. Den består av en tre meter bred, svart soffa och en minst lika fet platt-tv. Längs golvet pulserar små lampor i rött, grönt och blått och på väggen hänger gapande masker. Den som ytterligare vill förstärka stämningen kan tända en lavalampa och någonting som ser ut som en bukett rosor men som egentligen är tygbollar med glödlampor inuti.

Jag trodde att ni skulle vara här inne mycket mer, sade studiomannen förbryllat någon vecka efter inflyttningen.

Då hade vi ännu inte hållit ett enda möte i loungen. För att locka oss till soffan satte han på tv-shop så att det ekade mellan källarväggarna. Och vips ackompanjerades vår arbetsdag av amerikanska hemmafruar som ylade över de nyaste inom toalettrengöring.

Vi vill fnysa. Men vi gillar det. I alla fall jag.

Inga kommentarer: