2010-03-29

Jag, bödeln.

Idag funderar jag på varför folk tar bort en som vän på facebook. Det händer mig då och då. Oftast är det väntat, men ibland är det inte det.

Då börjar jag genast att spekulera och undra. Vrider och vänder på statusuppdateringar som kan ha upprört, chattförsök som jag kanske råkade ignorera eller olämpliga bilder som kan ha lett till den här sortens diss. Jag ägnar helt enkelt helt oproportionerligt mycket tid åt människor som förut kändes helt likgiltiga. Bara för att de har valt bort mig.

Och samtidigt.

Själv har jag tagit bort stora klasar av "vänner" som smutsar ner min startsida med sina you tube-klipp, "vilket bakverk är du"-tester och sliskiga logginlägg. En tog jag bort för att hon envisades med att citera Per Schlingmann. En påminde för mycket om mellanstadiet. En klagade för mycket på vintern, en åkte på grund av sin förkärlek till gubbrock (FEMTON klipp om dagen) och ibland tar jag bort folk för att jag helt enkelt inte känner dem.

Om jag översätter det beteendet till sandlådan, vem är jag då? Hon som käkar sand, trampar på andras kakor och börjar grina när ingen frågar om hon vill vara med och kasta kula?

Mysigt.

Typ hon.

3 kommentarer:

Jane sa...

Måste bara säga att jag är glad att du inte plockat bort mig från fb, för i så fall hade jag aldrig hittat till din blogg och jag gillar verkligen att läsa den! Känner igen mig i mycket och du skriver så himla bra!

Frida Gro sa...

Oj, vad glad jag blir! Känner för att gala som en tupp! Hoppas allt är bra med dig.

Anonym sa...

När är det väntat att vänner som velat vara din vän på FB inte längre vill vara din vän på FB? :)