2010-02-08

Kärleksbräket

Min erfarenhet av att vara ihop är att man blir ganska bräkig efter ett tag. Drar ut på vokalerna och klagar på självklara saker eller ber om det omöjliga.

Typ:

Jag är så tröööööööött

eller

Kan inte du bääääääääära meeeej heeeem

eller

Jag vill inte diiiiiiiiiskaaaaaa

(Här hoppas jag att ni nickar och skrockar igenkännande så jag slipper vara den enda som bär på denna oattraktiva egenskap)

Oftast brukar responsen på mitt bräk vara ganska lam. Det handlar nog mest om att få lov att bräka, inte om att jag önskar konstruktiva lösningar på min trötthet eller diskleda.

Igår plockade jag fram mastodontbräket. Låg i sängen och läste och bökade runt, matt i kroppen efter helgens vin och flygresor.

Jag vill ha paaaaaaannkakooooooor bräkte jag. Beredd på tystnad.

Men då gjorde Chrille en stor hög. Det var roligt.

4 kommentarer:

Marie Larsson sa...

ha ha ha! Jag känner igen det! Men nu är jag singel och dejtar och är ljuv hela tiden. Och sover snyggt utan varken snark eller prutt och har bara spetstrosor, aldrig bomull. Och är alltid kåt.

Frida Gro sa...

Åh, jag har alltid velat sova snyggt.

Martina sa...

Hmmm.. jag känner bara att det är mina barn som låter så där. Själv är jag numera mest korthuggen och vass. Är det nästa steg? Usch!

Frida Gro sa...

Det sägs ju att man som par är varandras bebisar tills man får riktiga barn. Det är en väldigt otäck tanke.

Du kanske ska provbräka lite!