2013-06-07

Om inlägget

Jag är helt överväldigad över gensvaret på mitt blogginlägg om barnlösheten. Det har länkats på bloggar, mailats, peppats och delats hejvilt på Facebook. Inte trodde jag att detta slumrande hörn av internet skulle få ett sånt uppsving på bara några timmar. Är så tacksam för vartenda ord ni skrivit till mig, både här och andra platser.

Det tog ungefär två år att formulera den texten. Vi har alltid varit väldigt öppna med turerna kring barnlösheten men det har ändå varit ett för stort steg att ventilera frågan här på bloggen. Nu är vi (förhoppningsvis) på andra sidan och det är lättare att få perspektiv på vad som verkligen hände.

Så jag skriver och skriver. Flera sidor om dagen. En del högst personliga anteckningar, en del blogginlägg och en del annat, oklart ännu vad jag ska göra av det. Behövs fler texter om barnlängtan? Frågar jag mig och stänger in orden i olika wordfiler. Kanske publicerar jag några fler inlägg här, jag vet inte än.

Fråga gärna om det är något ni vill veta. Min drivkraft är inte att peka ut fiender, utan mer att stärka medkämpar, bryta ner onödig skam. Skapa förståelse. Kanske förstå bättre själv. 

7 kommentarer:

Sofie sa...

Mycket viktig och bra text!

För ett tag sen läst jag en text i aftonbladet, skrivet av en kvinna som efter många IVF-försök blivit gravid. Och känslorna kring det. Men det som förvånade mig (naiv?) var kommentarerna hon fick.. "barn är ingen rättighet", en massa i stil med "du har inte tänkt på adoption?", att det finns "massor" av barn som behöver föräldrar etc. Och jag förstår faktiskt inte hur man kan med att dela med sig av sina egna åsikter på det viset. Vad hjälper det? Om man faktiskt efter många försök blivit gravid, ska man då känna skam över att man inte adopterat? Eller struntat i det helt?

Anonym sa...

Vill gärna läsa fler av dina texter Frida! Tack för det du skrev! /A

Anonym sa...

Håller med, önskar fler texter! Du skriver lysande bra och viktigt. Vi behöver peta lite, förändra lite, i det där med att försöka få barn och bli förälder. Man går omkring i nån slags ganska nöjd, semi-upplyst, halvjämställd vardag tills barnalstring kommer på fråga. Då står man plötsligt med skit upp till knäna och undrar var alla konstiga, gamla, unkna åsikter kommer ifrån. Både i sig själv och i andra, inte minst andra kvinnor. Vi måste röja upp lite. Hoppas på mer läsning från dig och överväger att själv dra fram pennan på nytt. Tack för pepp. /Anna

Anonym sa...

Texten är fuillkomligt lysande och igenkänningsfaktorn är hög. Sitter själv mitt i pergotimeträsket med ovitrelle injektion gjord igår & schemalagt sex en vecka framöver efter ungefär 1½ år av försök utan resultat. Det är fan inte så himla kul, vad är det för fel? Varför funkar det inte? Är det vi som inte är gjorda för varandra? Tankar som det kommer upp även om jag egentligen vet att det inte är något fel, vi har ju kollats på alla möljliga håll redan. Framförallt tanken att det kanske är så att jag inte alls vill ha barn & det är därför det inte funkar. Särskillt eftersom jag aldrig varit speciellt sugen innan jag träffade min sambo. Vi har dock valt att inte vara så öppna med vår barnlöshet utan hållt det till några få vänner. Ibland ångrar jag det även om jag är osäker på att jag inte skulle orka med alla herr & fru duktig som vet vad ju vår barnlöshet beror på.
Min stora fråga nu då jag börjat tänka på att det kanske ändå hade varit enklare om folk runt oss visste vad vi går igenom det är hur tusan man berättar det? det känns inte som något man kläcker ur sig vid en middag med familjen bara sådär....
Jag komemr följa fortsättningen på det här för jag vill gärna har andras åsikter, dock väljer jag att vara anonym då jag inte vill att det kommer kommentarer på min blogg om det här än. Tack för att du vågade & orkade skriva och publicera. Och såklart - STORT GRATTIS! //M

Anonym sa...

All Credit till dig och är så glad att den spridits! Är det bästa jag läst när man är mitt i infertilitetsträsket, så trösterikt!! Tack återigen!

gina7878 sa...

Tack för dom fina orden... Visst har det varit många nålar och stick genom magen för att inte tala om den äckliga nässprayen man fick via ivf behandlingen men suck allt förgäves..visst har vi teamat ihop oss jag och min man... Och vi mår bra, och har det bra. Kram till oss alla som inte kan få barn utan nån som helst orsak...

Anonym sa...

Snälla skriv mer! Visade texten även för min kille. Även fast den var riktad mest till tjejer tyckte han också om den. Att den var tröstande.