Jag borde rimligtvis vara en sån som går dit och dansar under ljumma sommarhimlar.
Så igår kväll var det dags. Jag laddade med spexig frisyr, guldörhängen och bubbel hemma hos Emma vid Hornstull. Vi satt på hennes balkong. Allt var fint och somrigt. En perfekt trädgårdskväll.
Vid midnatt åkte vi dit. Kön var tio meter bred och sträckte sig ända till badmintonhallen. Vi ställde oss ändå.
Jag drabbades ganska snabbt av mitt typiska kömood. Frös, gnällde och vägrade att prata med folk omkring mig. Snodde schalen hårt om halsen, knep ihop ögonen och svor åt alla som trängde sig. Kände mig som en tant.
Men nu var jag ju äntligen där. Nu gjorde jag trädgårdsgrejen. Började leta mig runt på området. Smakade på en öl, lättade på schalen och försökte leva mig in. Släppa känslan av att vara ungefär 94 år gammal och stelfrusen.
Det blinkade i fönster, spelades nintendo och pingis, dracks ur plastglas, dansades under bar himmel och i trånga rum bakom galonskivor. Det köades till bajamajor. Det poserades i långa tajta klänningar, platåskor och kaptenshattar.
Allt kändes som ett tv-spel om en mardröm om en fritidsgård. Från Tyskland. Folk passerade snabbt utan att titta på varandra. Det var 12 grader i luften, dammigt och rått och grusigt. Stora ytor. Folk trängdes på dansgolven utan att le eller dansa. Musiken smattrade mot bilbrons betong. Vakter sprang runt med pannlampor och letade efter folk som försökt planka sig in genom att klättra över järnstängslen. De kulörta lyktorna sken så starkt att folk blev gröna, blå och gula i ansiktet. I ett hörn stod en kille som såg ut att vara 12 och kämpade för att hålla sig upprätt. Höll krampaktigt runt plastglaset, skakade av kyla.
Och jag ba näe. Det här gillar INTE jag. Här vill jag INTE vara. Det var så skönt på något sätt, att kunna bocka av Trädgården som bordegrej. Jag är inte en sån, alls!
I tio minuter stannade jag. Chrille fotade mig framför pingisbordet. Det kändes nästan som en ceremoni när vi lämnade platsen och gick hem igen, skrockandes över upplevelsen. Nu kan sommaren börja.
6 kommentarer:
Jag tycker egentligen inte det såg så intressant ut på första bilden heller. Sedan lyckades du väcka intresset lite när du beskrev dina förväntningar, men magplasket kom inte som en jättestor överraskning.
Min gissning är att du var lite oärlig mot dina preferenser, och det är inte åldersrelaterat. Snarare tvärtom. Det är liksom bara en 12-åring som kan intala sig själv att stå och vingla under en motorvägsbro i snålblåst och 12 grader motsvarar "en härlig kväll". :)
Älskar folk som inte köper ett koncept bara för att "alla" ger tummen upp. :)
Tanter mot strömmen är great!
/Tant Maria
Jag inser att jag älskar allt det där som du hatar. Det råa, Tyskland, TV-spelen, smattret och att kunna stå och dansa lite var som. SKratta åt alla som är bajsnödiga, snacket i den oändliga bajamajakön.
Bra att folk är olika. Och jag lovar att aldrig ta med dig dit igen.
Jag trodde verkligen verkligen också att jag älskade det. Men något slog fel. Jag tog med mig dit själv och är glad att jag gjorde det.
Eller så var jag bara trött och frusen och tillfredställd efter en annars fantastisk kväll!
Ha ha ha. Hög igenkänningsfaktor på hela klabbet, även om jag inte varit där.. Men det hade kanske kunnat vara mysigt, om det var i Prenzlauerberg???
Martina: Kanske! Jag brukar gilla alla komponenter i vanliga fall. Men inte där och då.
Skicka en kommentar