Kylskåpsmagneten
Klicka för större bild
Jag hittade den här magneten på Streets marknad när den fanns. Stod och velade hur länge som helst, men valde att inte köpa den. Nästa lördag stod jag och fingrade på magneten igen, men det blev inget köp då heller. Så höll jag på i ett och ett halvt år. Till slut bestämde jag mig för att jag ÄLSKAR motivet som Nina Hemmingsson har gjort, men att det nog inte är meningen att jag ska ha magneten, för i så fall hade jag ju köpt den från första början (logiken?).
Senare samma sommar fyllde jag 27 och vad fick jag om inte magneten i födelsedagspresent, inslagen i världens minsta paket. Linda och Fatima hade gjort slag i min sak och köpt den! Sen dess sitter magneten på min kylskåpsdörr och gör mig lycklig varje gång jag ser den. Det är liksom mer än en magnet, mer än en present. Jag ser den som någon slags bekräftelse på att mina vänner tycker om mig precis som jag är. Antagligen var det inte så de tänkte när de valde den, utan snarare: där är en kylskåpsmagnet, vi köper den. Men ändå.
Utsikten från köket
Varje gång jag tittar ut genom mitt köksfönster känner jag mig galet lyckligt lottad. Ni ser ju själva. Här står mina vänner helst på festerna, här slungar jag ut ansiktet när vardagspressen är för hård och jag behöver vind mot kinderna. Här blir träden gröna, lila, röda, gråa. Här gör folk knasiga saker på sina balkonger. Och jag tittar på.
Chrilles byrålåda
Jag kan klä mig i vintageklänningar med breda skärp, västar, skjortor och linnen i skiraste spets. Men snyggast känner jag mig alltid efter en grävstund bland Chrilles tröjor. Jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg till en fest klädd i avancerade kavajkombinationer. Men så hejdar jag mig i dörren och drar på mig en av Chrilles urtvättade t-shirtar i stället. Och får nästan alltid komplimanger på köpet.
Och Chrille i sin tur gillar att ha på sig mina armband, schalar och väskor. Det är inte klokt vad gulliga vi är. Genusgull.
5 kommentarer:
Första gången jag vart inne på din blogg och hetsläste hela rasket, har frustat av flabb, inte minst över fladdrande-läpp-polis-historien och paddingtonlooken, men också suttit eftertänksam med rynkade ögonbryn över skarpa iaktagelser, kort sagt, blev helt kär, hoppas du orkar fortsätta, kommer titta förbi troget framöver!
Jättevacker utsikt! Som gjord för kaffekoppsreflektioner!
Samma som anonym! Vilken guldklimp i bloggdjungeln!
Jag håller med föregående talare, tack för att du finns som en motpol till alla ytliga, putsade bloggar! Du är min nya förebild : )
Anonym 1: Jag har läst den här kommentaren om och om igen och blir lika rörd varje gång. Så himla kul att du hetsläste hela rasket. Varmt välkommen tillbaka!
T: Verkligen. Och att stå och luta sig mot karmen och leta fram melankolin.
Anonym 2: Tusen tack!
Anonym 3: Wow! Vilken grej. Jag är omåttligt ärad över att få vara din förebild.
Skicka en kommentar