I januari tog jag och Chrille det bästa beslutet någonsin. Det hade hänt flera sorgliga saker på rad och vintern var så extremt isig. Så vi gjorde det enda rätta och köpte en snordyr säng.
Sist vi köpte en säng skulle vi precis flytta ihop. Hela köpet gick lite för snabbt och hade ett nyförälskat förtecken (vi talade till och med om att det kanske räckte med en 120-säng och ett enda, gemensamt täcke. Little did we know).
Sängen visade sig vara helt fel för min rygg. Jag har en ganska djup svank och i hårda sängar blir ryggen helt felböjd. Jag kan knöla in en mindre potatissäck mellan ländrygg och madrass om jag vill. Sängen vi köpte så var så hård att jag lika gärna hade kunnat sova på golvet. Dessutom var den så olyckligt utformad att den av oss som låg i mitten orsakade en studsmatte-effekt för den andre. Det var alltså som att sova på ett LUTANDE och STUDSANDE golv. Varje morgon vaknade jag med värk i ryggen och domnade ben. Ändå behöll vi sängen i sex och ett halvt år innan vi slog till på den snordyra.
Det är det bästa vi gjort. Förväntningarna var skyhöga när den levererades för ett par veckor sen. Jag var såklart rädd att bli besviken, som alltid med dyra saker man köper mitt i sin värsta vinterångest. Men den var skönare än jag mindes den från butiken. Jag liksom sjunker ner och får stöd för varenda kroppsdel. När jag vaknar på morgonen säger jag hej till en kropp som är varm, mjuk och utvilad. Inte bortdomnad och smärtstrålande.
Allt vore ljuvligt om det inte vore för att jag helt tappat bort min träningsmotivation. När jag vaknade med ryggont varje morgon var det enda som hjälpte att gå på ett riktigt svettigt träningspass. Nu gör den aldrig ont mer och därmed är träningslusten puts väck.
Jag har inga kilo jag vill träna bort, inga muskelbyggarambitioner och försvinnande lite intresse av att hålla mig i allmän form. Har ju sällan någon form att klaga på.
Nu börjar jag förstå varför stolarna i aulor, kyrkor och konferenssalar är så eländiga att sitta på. Varför kontorsstolar ska vara sköna men inte för sköna. Varför folk brukar klaga på att deras soffor är för mjuka. Ja, varför bilrattar inte är gosiga att hålla sig i, varför slingan som spelas i Ikeas högtalare vid stängningstid är helt outhärdlig, varför flygplatser aldrig är trivsamma. Till och med varför det är farligt att skaffa bästisar och kärlekspartners på jobbet, varför Sverige är kallt på vintern, varför varje bra tv-program efterföljs av ett dåligt och varför man blir äckelmätt av för mycket grädde, smör och godis. Varför det blir krig.
Allt fattar jag.
3 kommentarer:
Haha! Du är så jäkla bra, Frida!
Du är bäst på att peppa Sofia!
Hahahahahahahahaha. Made my day!
Skicka en kommentar