Det har hänt igen. Jag har hittat ett snyggpar. Det sker alltid förr eller senare, men oftast på semestrar. Jag spanar in det där snygga paret som bor fem hotelldörrar bort, ger dem egna namn och fantiserar ihop hur deras perfekta liv ser ut. Det är naturligtvis inte blodigt allvar, men nästan.
Mitt första par hette Zacke och Cecilia och bodde på samma hotell som mig och Linda på Lanzarote 2004. Vi kartlade deras liv i detalj. Det intressanta med Zacke och Cecilia var att hon var ganska ful och trumpen medan han var en klassisk snyggkille. Trevlig och rolig med franska, mörka lockar. Det i sig bjöd naturligtvis upp till avancerade fantasier om hur de träffats, blivit kära och hur hon höll honom kvar på kroken. Vi tippade på ganska avancerade övningar där bakom den turkosa dörren.
Sen dess har flera par passerat. Och nu har jag hittat mitt senaste byte. De stod inne på min konsum och var bara så TUFFA. Hon hade ascoola sneakers och kombinerade dem med någon slags knälång, blå, frackaktig kavaj. Han är jättelång och log så ärligt och intresserat mot henne vid ostdisken, trots att jag föreställer mig att de har varit ihop i hur många år som helst. Självklart har de ett supersnyggt barn också.
Och de sänkte inte rösterna sådär som man brukar göra på konsum, som om det där valet av mozarella vore en skämmig hemlis. Nej, de samtalade engagerat om kvällens middag, uppmuntrade varandras matförslag och spånade om lämpliga salladsblad. De var så raka i ryggen. Hade så öppna ögon. Och allt i deras kundvagn såg gott ut.
Ibland skojade de med barnet, i samförstånd och med uppenbar förtjusning. Drog honom runt, runt i en vagn bakom kassorna och verkade så obrådskade att det nästan gjorde lite ont.
Jag har pratat om snyggparet med Chrille några gånger. När vi kom körande på Gotlandsgatan igår fick jag syn på dem och bara vrålade. Vi körde långsamt förbi dem och var faktiskt rörande överens om att de är helt fulländade.
Nu kommer jag på mig med att leta frackaktiga jackor och bläddra bland snyggparets favoritsalladsblad. Om en stund ska vi ta bilen ut till en ö och vandra en mil i påsksolen. Jag föreställer mig att det är sånt som snyggparet gör jämt.
Det finns egentligen bara ett enda frågetecken i den här kärlekshistorien. Vad ska de heta?
7 kommentarer:
I min barndom lekte vi ofta att vi var några tjejer som var 15 år och hade pojkvän och rökte. Detta var typ det coolaste vi kunde komma på. I samma stund som vi bestämt att vi skulle leka just denna lek var man tvungen att snabbt som busen paxa tuffaste namnen till sitt påhittade par.
1. Coolast alla kategorier: "Camilla (med smeknamn Millan) och Micke.
2. Näst coolast om man inte hann att paxa nummer ett: Pernilla (smeknamn Pillan) och Nicke.
Sen var det en kompis som hade missuppfattat vilka namn som var häftiga och inte och alltid paxade Ingela och Kjell.
Fast dessa namn var tuffast i stan i tidigt 90-tal, kanske klingar dom inte lika bra med ditt coolingpar a la 00-talet.
haha. älskar detta inlägg! och din fantasi.
Ååå så jag har väntat på din uppdatering... och nu kom den!! Allvarligt Frida Gro... Jag är tagen i ditt sätt att skriva och att du får mig att le!! Säkert många med mig! Tack för det och ha en jätte fin kväll du och din Chrille!
//Beatrice Tankesnurra
Greta och Johannes heter de ju. Ungen heter Finn.
F.ö. Ingela och Kjell! Haha! Fasiken så fint, Fatima!
Måns och Ida
Linda och Simon. Och jag älskar såna här inlägg.
Fatima: Jag tvivlar på att detta par ens vill vistas i samma rum som 90-talsnamn
Lina: När det gäller Zacke och Cecilia är du ytterst medskyldig.
Beatrice: Jag blir så glad av ditt pepp att du kan inte ana!
Sofia: Jonannes och Finn är inte omöjligt. Men Greta. Nja.
Malin: Jag tror vi har nånting här!
Peppe: Simon såklart. Det heter han ju. Linda är också bra men det känns lite creepy att döpa tjejen i snyggparet till samma namn som min bästis har.
Hörni. Tänk om hela den här bloggen skulle börja handla om snyggparet. Om saker de gör, åsikter de har, vad de handlar. Jag kan försöka smygfota dem. Eller är det brottsligt?
Skicka en kommentar