Jämställdhet i vardagen

Hanna efterlyste fler inlägg om jämställdhet i vardagen. Så himla bra idé tycker jag. Det är så lätt att tycka och ondgöra sig - men så svårt att vara jämställd över köksbordet en tisdagskväll. Jag har själv bara vaga föreställningar om hur andra delar upp det. Det kanske blir lättare om vi kan guida varandra? Titta in i varandras städskåp. Så. Såhär gör vi. Raktuppochner.

Pengar

Vi har inte gemensam ekonomi. Men vi har ett gemensamt konto som vi sätter över ett par tusen var till varje månad. Det använder vi till mat och annat som vi båda behöver.

Fram till i somras sparade vi alla gemensamma kvitton, räknade ihop hur mycket båda har lagt ut och gjorde upp om mellanskillnaden. Det var skitmeckigt. Ofta dröjde det flera månader mellan kvittokrigen. Det kunde ta timtal att veckla ut och slå ihop alla och i slutändan hade vi oftast lagt ut lika mycket.

Vi brukar turas om att betala alla räkningar vid datorn. Förr var det oftast Chrille, nu är det oftast jag. Sedan för den andre över hälften av alla kostnader - hyra, bredband och sånt där. Chrille är mer intresserad av inredning, design och teknikprylar än jag. Därför brukar jag betala mindre än honom vid sådana köp. Till exempel när vi köpte en tv 2007. Jag nöjde mig med en tjock blocket-tv medan Chrille ville ha en smal från Siba för 6000. Då betalade jag 2000 och Chrille resten vill jag minnas.

Det har hänt att den ena av oss varit arbetslös och fattig medan den andra haft en heltidslön. Men vi har aldrig levt på varandra. Kostnaderna har alltid delats lika. Det har känts väldigt viktigt. Jag betalade mina bröllopsringar och Chrille sina. Samma sak med till exempel mobiltelefoner, kläder och kvällskurser. Har jag inte råd med nåt så har jag inte råd. Jag ber inte Chrille att gå in och skjuta till. Gränserna mellan ditt och mitt har blivit lite luddigare sedan vi gifte oss 2009. Men i grunden ser det likadant ut och fungerar bra.

Däremot kanske den rike av oss tar krognotor lite oftare än annars när vi sitter på väldigt olika inkomster. Dessutom brukar vi ge varandra rätt generösa presenter i sådana lägen. Chrille fick till exempel en resa till New york av mig förra julen när han hade ont om jobb och vi var galet ressugna. Och när jag var sjukskriven 2005 fick jag en laptop av honom för att kunna skriva.

 

Jag, Chrille och hans ljuvliga brorson H.

Hushållet

Jag är tyvärr som ett stort barn. Har aldrig bott själv och riktigt lärt mig nödvändigheten i att hålla koll på mina grejer och vardagsplocka.

Vårt vanligaste bråk handlar om att Chrille får nog av att gå och städa efter mig. Jag kämpar hårt för att hålla efter hemma och blir nog lite bättre för varje år. Men jag har fortfarande alldeles för lätt att låta bli att fixa grejer eftersom jag vet att "någon annan" gör det om jag låter bli.

Chrille är således projektledaren. Han fixar disken oftast, städar badrummet (det har jag, ve och fasa, inte gjort på över ett år) och putsar fönster. Tömmer diskhon på matrester, duschen på hår och röjer undan högarna jag bygger upp överallt. Jag har knappt koll på vart vi har pappersinsamlingen, medan han tömmer den regelbundet. Samtidigt renoverar han och snickrar möbler. Jag vet att det är väldigt orättvist och känner att jag ständigt ligger på minus.

Vi dammsuger och tvättar ungefär lika ofta. Jag lagar mat oftare än honom och kan bli irriterad på hans bristande engagemang i köket. Det känns viktigt att jag inte tar över där, för bådas skull. Jag vill inte vara "den enda som kan" laga olika saker.

Chrille planerar sällan måltider. Han blir ashungrig och lagar oftast "pasta med nåt" samtidigt som han tjatar om att vi borde äta nyttigare och mer genomtänkta rätter. Det gör mig vansinnig. Nu försöker vi lösa problemet genom att göra menyer för veckan och laga middag varannan dag. Hittills funkar det.

Jag bakar ofta bröd och det gör aldrig Chrille. Jag fixar oftare goda vardagsgrejer, typ köper lyxiga ostar, lagar pannkaksfrukost eller blandar en hemgjord musli.

Han stannar oftare hemma på kvällar och helger för att fixa med hemmet. Men jag tänker att det är viktigare för honom att det är snyggt och schysst hemma. Han vill lägga kraft på det medan jag vill lägga kraft på annat. Han kan få för sig att putsa brödrosten eller stuva om i kökslådan. Sådana ingivelser är sällsamma för mig.

Jag är dock projektledare för vår fritid. Planerar och bokar resor, styr upp middagar och hittar på utflykter. Ibland stör det mig. Men jag försöker landa i att jag helst gör det själv. Att mitt kontrollbehov håller honom utanför.

Barn

Har vi inga. Men om vi får några känns det självklart för båda att dela föräldraledigheten 50/50. Jag tycker att det känns viktigare att vi båda mår bra och knyter an till barnet, än att det blir heltidsammat. Flaskmatning ser jag därför mer som ett bra alternativ än ett nederlag.

Vi (i alla fall jag) kommer att kämpa för att låta jämställdshetsdiskussionen vara en aktiv del av vår vardag med barn. Jag är beredd på utmaningar och glad att vi har pratat igenom grejer redan nu. Även fast jag inser att det inte går att förbereda sig på hur det blir.

Jag skulle aldrig acceptera om han hävdade saker som att han inte vaknar av barnskrik, mår illa av bajsblöjor eller bedyrade att hans jobb är så livsviktigt att han inte KAN vara pappaledig. Som tur var är vi rörande överens på de här punkterna. I alla fall hittills...

En vanlig lördag...

tjatar jag om alla utställningar jag vill se medan Chrille nojar över byggsopor som ska slängas. Jag kollar restaurang och bokar bord medan han kollar soptippens öppettider och släpar tunga säckar ner till bilen. Jag sitter kvar i bilen och styr upp kompisträffar medan han slänger allt. Sen gör vi nåt kul. Typ så.

Tips: Agnes har skrivit jättebra om sin jämställda vardag här.