Ett gott skratt gör världen lite mer jämställd

Min bror behövde bara gå lite knasigt över golvet, så skrattade hela familjen och skrek ho ho haaa, göre igen! Det fanns inga gränser för vilken humoristisk poäng som låg i hans små sprattliga ben och den upprymda blicken.

Jag ville såklart gärna skörda samma framgångar. Så jag brukade härma honom. Jag betraktade hans vinnande koncept nån minut, sen reste jag mig och gjorde samma sak. Väntade mig applåd-åskor och skrattanfall. Men de skrattade aldrig. Istället blev det tyst och så sa de det blir inte RIKTIGT lika roligt när du gör det. Men du kan vara rolig på ANDRA sätt.

Visst hände det att de skrattade åt mina spex och vitsar. Men jag hävdar bestämt de aldrig RIKTIGT skördade samma jätteflabb som min brors knasgång.

Det kanske var så att Björn var roligare än mig. Men mönstret går igen:

Folk tycker ofta att manliga komiker är mycket roligare än kvinnliga. Det är nåt med stilen. Vissa killar behöver bara lyfta på ena ögonbrynet eller se förvirrade ut för att alla ska vrida sig av skratt. Men det är inte många tjejer som startar skrattsalvor genom att se förvirrade ut.

En tjej i tjejkläder är inte så kul. En tjej i killkläder är bara störigt. Men en kille i tjejkläder är typ det roligaste som finns. Tänk er en arrogant, talför och stilsäker man som överaskar publiken genom att komma in på scenen i klänning. Tänk er Persbrant i paljettkjol. Hilarious!

Samma sak med bloggar. Jag har läst blogginlägg som handlar om försvunna glasögon och dåliga hårdagar och skrattat högt framför datorn. Samt konstaterat efteråt att humorn ligger i att det är en kille som skrivit dem. Att det krävs mycket för att min dåliga hårdag ska verka lika skrattretande som hans.

Kom nu inte dragandes med att jag är avundsjuk. Att kvinnor i grunden är o-roliga, att det inte går att göra något åt. Att man inte kan bestämma vad man skrattar åt och inte. Låt oss prata om vad som krävs för att vara vass.

För jag tror att det handlar om status. Och makt. Det är skojigt att låtsas ha lägre status. Att vara chefsjurist och skoja om att campa utanför Ullared. Men inte att vara undersköterska och skämta om att handla på Chanel.

Underbara Clara skriver jättebra om att tjejer måste sluta försöka vara duktiga på alla områden. Att det är okej att inte ha MVG i allt. Att det räcker att bli grym på en grej. Att fysikgenier inte behöver ägna en massa kraft åt att vara snygga i håret.

Men grejen är att det inte räcker. Som tjej är det svårt att göra succé på bara en front. Att vara risig i håret men bra på att sjunga. Överviktigt mattegeni. Rolig men stökig komiker.

Jag håller med Clara. Men jag tycker inte att ansvaret ligger hos tjejerna som kämpar sig blå. Som skaffar sig MVG i alla ämnen, lär sig de snyggaste sminkteknikerna och sjunger i stämmor tills de kräks. För att ha en chans. Att be dem tagga ner vore nedlåtande.

När ansvaret ligger hos alla som inte ser dem. Som inte skrattar när de skämtar, berömmer deras stämmor eller visar uppskattning när de fått mvg i bara ETT ämne.

Vi har alla makten att ändra på det. Bryt mönstret. Börja med ett skratt. You can do it.