Fick följande reaktion på mitt senaste inlägg:
Jag förstår stressen. Men man har ett ansvar för sig själv.
Välj vilka bloggar ni läser. Det är ingen som tvingar er.
Varför bry sig om andras bloggvärld?
Onödig energi att klaga på andra.
Sen finns det faktiskt människor som är lyckliga, eller väljer att endast dela med sig av guldkornen.
Det måste också vara alldeles OK.
Jag hade faktiskt hoppats på lite diskussion om det här. Väntat mig kritiska kommentarer.
Först och främst vill jag säga att det är så himla svårt att skriva om sånt här utan att skuldbelägga någon. Det är absolut inte meningen att bara klaga på andra. Det är inte det här handlar om, utan jag vill skapa tillfälle att diskutera vad bloggvärldarna gör med oss. För att jag tror att de gör något, inte bara med mig.
Jag tycker inte att det tar onödig energi att peka på saker i samhället som jag tycker är negativa.
Den anonyma kommentaren pratar om ansvar och det är precis det jag vill komma åt. Man har ett ansvar för sig själv, men stannar det där?
Ja, jag väljer vilka bloggar jag läser. Men jag tycker att vi alla har rätt att reflektera, diskutera och kritisera även sånt vi har svårt för. Undrar hur världen skulle se ut om alla bara valde bort allt de upprördes över - och höll tyst om sin kritik.
Bloggarna jag främst syftar på har fler läsare varje dag än vilken dokusåpa som helst. Och jag tror att världarna där ingenting någonsin skaver, smakar illa eller känns trisst - påverkar människor negativt. Ökar prestationsångesten, duktighetspressen. Kanske inte för alla, men många.
Det handlar inte om att lufta varenda svart tanke, berätta om varje misslyckad maträtt. Men att något någongång får vara lite slitsamt, lite lesset.
Jag känner mig själv både stark och säker. Ändå påverkas jag, har svårt att slita mig. Tittar ner på mina solkiga sneakers och känner mig dum. Skriver listor över hur jag ska optimera mitt liv. 16-åriga Frida hade säkert slukat de där bloggarna och känt sig ännu mer värdelös på kuppen.
När det gäller lycka verkar vi se helt olika på saken. För mig är inte de "perfekta" bloggvärldarna ett tecken på lycka.
Jag är själv mycket, mycket lycklig. Och jag väljer noggrant vad jag skriver på bloggen och inte.
11 kommentarer:
Håller med till fullo. Jag tycker också om man känner så, jag har själv upplevt det, att jag blir påverkad av rosafluffet när jag ser hur det breder ut sig ( påverkad=provocerad), att det handlar om att SJÄLV ta ansvar för sitt vanliga liv i sin blogg. Hur man än gör kan man ändå inte ge en autentisk bild av sitt liv, den kommer alltid att tolkas av andra, av människor du inte vet någonting om.
Människor skapar själva den bloggen dom skulle vilja läsa.
Vill man vara helt onyanserad så får man och tvärtom.
Och det är ju som med allt annat- en demokratisk rättighet. Och att kritisera och klaga är också demokratisk rätt.
Så, inte mycket mer kan man göra än att ta ansvar för sig själv och sin blogg. Vem vill jag vara? Vem är jag? Och hur mycket bryr jag mig om vad andra får för åsikter om mig? blabla go juuuul. kram.
Jag tycker att ditt förra inlägg, och detta, är mycket tänkvärda.
Jag tror att vi i framtiden kommer att benämna någon typ av bloggrelaterad sjukdom.
Och det kluriga är att inte jämföra sig. Det är lätt hänt att läsa de tio-femton bloggar du följer, jämföra med alla och inte en, och känna: "Och vad har jag själv gjort för spännande i dag då?"
(jag som skrev kommentaren) Jag håller med dig i vad du skriver. I både detta inlägget och förra.
Jag ville , som du, ifrågasätta.
Mycket handlar nog om egna upplevelser och var man själv är i livet..
För mig handlar det om att förstå att man kan välja bort vampyrer, energitjuvar som finns i vardagslivet eller den virtuella världen. Att ta ansvar för sig själv. Men det är inte lätt.
Vi alla är människor, viktiga att tänka på. Vi får finnar på rumpan, gråter för att vi spillde ut makaroner, oroar oss och är klumpiga. Även de som bara skriver om rosa moln.
Jag gillar det du skriver! Håller med om att det är viktigt att öppna upp samtal om detta!
Jag tycker vi ska göra slag i saken och starta den där hemliga bloggen vi pratat så länge om... och du vet att jag håller med dig i allt du säger i den här frågan. Kram Spisflickan
*: Go jul!
M: Huga, vad kan det vara för sjukdom! Låt oss hoppas att vi hinner stoppa den i tid.
A:Ja, som du skriver handlar det nog vart man är i livet. Men det finns "perfekta" duktighetsbloggar i alla genrer. Låt oss fortsätta samtala!
K: Åh, det är lockande. Men svårt att göra utan att det blir hånfullt. Vi får bära spisflickan i våra hjärtan så länge. Mata henne med cupcakes och urballade pyssel då och då.
När jag väl satte igång med den här kommentaren så kunde jag inte riktigt sluta skriva. Håll till godo!
Jag tycker inte att varje bloggare är skyldig att ta det ansvaret. Huvudsaken är att bloggosfären är nyanserad, inte att varje blogg är det. På samma sätt som det finns olika sorters tidningar, böcker, filmer så finns olika sorters bloggar och vi är fria att välja de vi gillar och mår bra av.
De som driver dessa bloggar får ta så otroligt mycket skit och jag undrar varför det är okej att driva med och håna dem (för de driver sällan, eller hånar med andra). Det är unga kvinnor (oftast) bakom de där bloggarna. Riktiga människor. Ibland har jag själv känt att jag själv tagit åt mig. Känt mig som ytlig och mindre värdig bara för att jag väljer att inte vräka ut hela mitt känsloregister med stora bokstäver på internet. Bara för att jag vill ha foton och gillar att skriva om det vackra och bra i mitt liv (mestadels) Jag tycker att det är det egna ansvaret som gäller, klicka bort, klicka vidare.
Det många dessutom glömmer är att alla bloggar stressar någon. Jag blir stressad när jag läser bloggar som Frida Gro och andra med mycket text för att det får min blogg (och mig) att verka så ytlig och ogenomtänkt.
Och det är faktiskt väldigt få bloggar som bara skriver om att allt är fantastiskt och bra. Men jag tror att många läsare missar raderna om det. Man ser vad man förväntar sig att få se. Det ligger till stor del i betraktarens ögon.
Ett viktigt ämne och jag har egentligen mer att säga. Hoppas diskussionen fortsätter! Vill efter världens längsta kommentar poängtera att jag tycker att dina inlägg i debatten är ödmjuka Frida!
Grymt inlägg Fatima!
Jag velar mellan om jag tycker att det är varje bloggares ansvar och inte.
Som sagt, det handlar inte om att spela ut hela sitt känsloregister, utan om att någon liten mandarin smakar beskt eller att en stövel läcker in.
Trist att du tagit åt dig. Vill poängtera att jag inte syftar på din blogg i det här. Du har ju dessutom berättat om både nervositet inför läraryrket och gravidtröttma. I mina ögon är det uppfriskande och förlåtande. Som sagt, jag gillar den typen av nyanser och det gör att jag kan ta till mig resten också. Den typen av inslag tycker jag gör att bloggar inte känns krystade, fejkade.
Har inte tänkt på att du och andra bloggare kan bli stressad av bloggar som min. Intressant. Jag funderar dock på om det är två olika saker. Du blir stressad av att din blogg känns ytlig, men du vet att du inte är ytlig i verkligheten. Jag kan känna att hela mitt gråslaskiga liv ifrågasätts när jag läser en blogg som dansar fram på ständigt rosa moln.
Slutligen vill jag säga att det naturligtvis inte är okej att håna och bespotta, jag håller med om att det är typiskt att det görs på just tjejer som tar plats. Det är därför den här diskussionen är så svår.
Och att visst, en del ligger i betraktarens öga. Men jag håller fast vid att duktighetshetsen flödar och frodas på många bloggar. Och att det får konsekvenser, TROTS att det finns alternativa bloggar också.
Jag håller med dig Fatte också. Man kan ju välja. Jag har t ex helt slutat köpa glansiga magasin. Läser bara veckotidningar typ Allas. Det är jättebra för om jag nu ibland kikar in i den där glansiga världen blir jag jättefnissig o har fått distans till det. Samma med bloggar. Jag läser dem. Men med distans. Och skulle aldrig någonsin lämna en elak eller tillrättavisande kommentar. (men erkänner att jag fnyser i min ensamhet).
Men sen ska jag säga att det här beslutet kunde jag inte fatta förrän jag var 28 år. TJUGOÅTTA!! Och jag tänker på alla dem som inte är kapabla att fatta det beslutet, att man liksom blir hjärntvättad. Något ansvar kanske man har som bloggare också? Vi skäller ju en hel del efter media... Äh jag vet inte. Det är ju svårt det här!!
Jo, jag kan nog hålla med om att bloggare har ett visst ansvar (när jag tänker lite längre). Men kanske då genom att inte peppa på plastikoperationer eller dela ut bantningstips, snarare än att sluta baka cup cakes (om man hårddrar). När vi skäller efter media så är det ju en produkt av många människor, bloggare är ju en ensam person. Men det är ett snårigt ämne.
ps. Det är Marie Larsson va? ds.
Nu såg jag ditt inlägg också Frida (missade det förut). Jag håller med dig mycket också. Fortsätter gärna detta IRL inom en snar framtid. Örker inte skrive just nu. men det finns så himla många vinklar och nyanser så vi kan inte lämna det här! Jag älskar att ha så smarta vänner som jag kan diskutera med!
Japp det var jag här ovan. Håller med om det är en diskussion som behöver vädras mer! IRL... Puss på er!
Skicka en kommentar