Försoven deluxe

Jag försover mig ofta. Ligger i sängen och övertalar mig själv att jag inte behöver stiga upp. Att jag kan ligga kvar under täcket och fundera ut vad jag ska ha på mig. Sen sova fem minuter till. Tio.

Men idag överträffade jag mig själv. Skulle ha julavslutning och finfrukost tillsammans med kollegorna klockan nio. Ställde mobilalarmet på sju för att hinna packa in paket. Kanske välja ut en julig kjol. Somnade nöjd och förväntansfull.

Och det var så skönt, för jag vaknade innan klockan ringde. Låg och drog mig och väntade på att signalen skulle kicka igång. Men det visade sig att jag vaknat riktigt tidigt för alarmet kom aldrig.

Så jag låg där och såg tiden an, berömde mig själv som var så pigg och vaken i sådan ärla gryningstid. Planerade tända ljus och en omsorgsfull sminkning morgonen till ära. En LÅNGSAM morgon, inte smör på jackan och maskara i hissen.
 
Tänk att till och med jag har en morgonmänniska inom mig, mös jag och sträckte mig efter mobilen för att starta morgonbestyren med en patiens.

Den hade dött under natten.

Så jag rullade över till Chilles sida och kollade hans väckarklocka. Klockan var tio.

TIO!

Där hade jag legat och gottat mig i en verklighet som var fullkomligt falsk. Tagit fel på tre timmar! Sovit till en tidpunkt som är mer lunchtid än morgontimma.

Åhhh, vad jag hatar sånt. Inget kan få mig att känna mig mer värdelös än kopiösa försovningar. Hela min värld ställdes på ända.

När jag kom till jobbet i gårdagens kläder, oborstade tänder och ett paket inslaget i maskeringstejp. Då satt mina kollegor vid sina svalnade tekoppar och planerade sin lunch-sushi.

Som tur var resonerade de på samma sätt som jag hade gjort om det var någon av dem som försovningstabbade sig deluxe:

Skönt att det var du som gjorde det. Hade lika gärna kunnat vara vi.

Sen åt vi marmeladmackor och utsåg årets feministiska höjdpunkter. Jag konstaterade återigen att jag har världens bästa jobb.