Jag dör lite inombords av att gymma. Det känns som att jag måste koppla bort hjärnan en liten stund. Sitta maktlös och titta på medan kroppen lyfter onödiga saker. Jag hatar benböjarn. Roddmaskinen. Pilatesbollen. Löpbandet hatar jag mest av allt.
Jag blänger på mina medmotionärer. Stressas av att de garanterat är där och tränar JÄMT. Roas inte av program utan ägnar mest tiden åt att fuska. Typ haha, här står det att jag ska träna bålen men jag kör armar i stället. Straffar hantlarna genom att bara lyfta dem halvhjärtat och ge upp för tidigt.
När jag lämnar gymmet efter en (alldeles för kort) session är jag bara sur, stel och kallsvettig.
Ändå har jag på allvar funderat på att köpa träningskort till ett renodlat gym som ligger bredvid jobbet. Trott att jag ska använda mina luncher till att knöla in mig i smärtsamma maskiner. Jag har nu tagit mitt förnuft till fånga och insett att det aldrig kommer att hända. Det FÅR inte hända. Det finns andra sätt att träna på.
Jag tycker själv att mitt beslut är det mognaste jag har gjort på länge. Hejdå skitmaskiner.
2 kommentarer:
Ja det låter vettigt. Träning ska ju ändå vara... inte alldeles plågsamt. Jag känner äntligen att jag hittat nån sorts vettig nivå och hyfsat trivsam träning (som jag kan och vill hålla igång). Men det har tagit tid.
Skönt! Vad tränar du?
Skicka en kommentar