Jag är så hudlös inför det stundande valet. Har aldrig varit med om något liknande. Drömmer mardrömmar om möjliga regeringskonstellationer, pekar finger mot de fliniga ansiktsskyltarna på stan och kan börja gråta över en debatt på TV.
Politik är nästan det enda jag pratar om just nu. På jobbet och hemma, med mamma, Chrille och främmande gynekologer. Det är skitjobbigt. Jag känner mig jagad och stingslig, läser in politiska budskap överallt. I idoldomarnas röster, närbutikens prissättning och grannarnas sätt att stänga hissdörren hårt eller mjukt. Det är insane.
Det som gör mest ont är när folk jag tycker om röstar fel. Alltså man ska ju inte tänka så, men jag gör det. Kan inte låta bli. Det känns som om jag spelar i ett lag, rusar efter bollar med blodsmak i munnen och plötsligt inser att en av mina lagkamrater har motståndarlagets tröja på sig (= kanske min första sportmetafor någonsin). Det gör mig alldeles matt.
Och jag har träffat så många på sista tiden som knappt sneglar utanför sin egen plånbok när de väljer parti. Som på allvar verkar tänka åhå, den där skattelättnaden skulle ge mig rejält mycket luftigare ekonomi, vi kör!
Som säger: rösta inte på S, för då kommer inte vi kunna lägga nytt tak på huset.
Det känns som att det är mitt eget barn de misshandlar. Och på sätt och vis är det väl det. Läser en bok om främlingsfientligheten i Danmark på kvällarna. Om språktest som är så svåra att inte ens danskarna klarar av dem, regler som gör skillnad på flykting och flykting. Regler som säger: du är för ledsen och ensam och kommer bli för svår att integrera - men du, du verkar glad och företagsam, dig kan vi ta. Är det så det ska bli?
Ah men ni märker. Jag kan inte ens göra en knorr på det här. Jag är bara ledsen.
9 kommentarer:
Jag med. Ledsen alltså.
Dito.
Jag blir ledsen över antagandet att alla som röstar blått bara bryr sig om storleken på sin plånbok.
Nej så vet jag att det inte är. Däremot har många en väldigt nonchalant syn på politik och verkar mest bry sig om just sin plånbok. Det gör mig ledsen.
Och, tyvärr, när folk röstar på enstaka partier som jag verkligen skyr.
Och den typiskt blåa synen på samhället i och för sig. Men den har ju med mer än plånboken att göra. Lite i alla fall.
Åh, känner samma sak! Saknar debatt om människosyn i valrörelsen.
Jag röstar blått för fler jobb, bättre välfärd (ja faktiskt), sänkt pensionärsskatt, bättre skola, minskade vårdköer och ökad valfrihet. För en regering som litar på att jag kan ta egna beslut.
För att nämna några anledningar.
Att rösta blått är inte det samma som att ge fan i alla utom sig själv och sin egen ekonomi.
Jag ger mig sällan in i diskussioner om politik, men jag blir lite upprörd över att du tror att mer pengar är anledningen för oss som röstar blått. Säkert för en del men långt ifrån alla.
Sen får du naturligtvis tycka motsatsen, det är det som är det fina med demokrati.
"jag blir lite upprörd över att du tror att mer pengar är anledningen för oss som röstar blått"
- precis som jag skrev förut så tror jag inte det. Jag tror att många (förhoppningsvis de flesta) röstar blått för att de tror på en annan ideologi än jag. Du verkar vara en av dem.
Men så finns det dem som bara verkar har sin plånbok i blickfånget när de röstar. Jag har mött flera. Det finns de som letar efter enkla lösningar på invecklade problem och som röstar på Sverigedemokraterna. Eller som har en snäv och sorglig syn på vad en familj ska vara och som röstar på Kd. Och det gör mig ledsen.
Sen kan jag absolut bli bedrövad över det individualistiska tänket och sättet att många använder ordet valfrihet på. Ideologi som ligger långt ifrån min.
Men nej, jag tror inte att alla som röstar blått är pengagalna egon. Långt ifrån.
Jag anser att de som röstar blått utgår från att alla har samma förutsättningar till att fatta sina egna beslut. Jag anser att man inte har det. Jag tror till exempel på fler lärare i skolan, istället för mer regler i skolan. Om jag inte hade haft många lärare i min skola, hade jag aldrtig varit där jag är i dag, för då hade mina lärare aldrig haft tid att se att jag hade synfel och haft i fyra år, vilket gjort att jag inte hängde med. Det var när jag fick flera lärare som gjorde att de hade tid att över huvudtaget fråga varför jag satt och kastade sudd på jimmy istället för att titta på tavlan (som jag inte såg).
Jag är en vit kvinna, utfostrad i ett medelklasshem. Jag har haft det jäkligt förspänt, men jag är medveten om att ALLA inte har haft det, och inte har föräldrar som diskuterar politik, har haft som krav att jag ska få höga betyg (annars får du flytta hem igen) och kunnat betala glasögon (på studs) till mig när jag inte såg tavlan i skolan. De har också kunnat betala psykolog och sjukvård alla gånger jag har stukat foten. De har kunnat betala skolresor, och de har kunnat betala för snajsiga Nikes-skor i högstadiet. Jag är medveten om att allas förutsättningar till jobb, sjukvård, glasögon, hälsa och framtid ser annorlunda ut. Därför skulle jag rösta rött (vilket jag i och för sig inte gör). Jag röstar FI, för jag vill ha ett parti som står på alla kvinnor sida.
emmasundh
Vill ursäkta för alla stavfel, och så vill jag inflika att jag inte gick till psykolog för att jag stukat foten =)
Skicka en kommentar