På vägen hem från Arlanda flög jag på en kirurg från Västerås, som gärna delade biljett med mig. Vi var bästis och bundis redan innan vi kommit ombord på tåget. Han ville höra allt om mitt jobb och jag fick ta del av spännande historier från operationsbordet. Det var riktigt sorgligt när vi skulle skiljas åt på centralen. Vi tryckte varandras händer och jag nickade ivrigt när han utbrast vilken himla bra grej det är, det här med parpris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar