Sus och dus

Det här visningslivet alltså. Det finns ju inget som heter kolla lite grann eller reka. Det tar två sekunder, sen är vi inne i värsta budgivningsspektaklet. Ringer varandra och skriker när vi tror att vi leder och skriker ännu högre när vi inser att någon budat om oss. Chrille har på fullaste allvar börjat kalla en av mäklarna för busfröt bara för att han inte ringer tillbaka så snabbt som vi vill och därmed antagligen vill oss illa.

Just nu är vi dökära i tre lägenheter, i alla och ingen fast mest en. Det har redan gått prestige i det här och jag har utvecklat värsta agget mot ett par som var och tittade på lägenheten vi ska ha. De satt och pöste i soffan och pekade på alla väggar som ska blåsas ut.

Här ska inte blåsas något.