Min är Anders Glenmark. Tycker fortfarande att han är jättehärlig. När jag gick i lågstadiet (och okej, mellanstadiet med) var jag som besatt i Kan du komma till Venedig. Höll kasettbandsfodralet hårt i handen och tänkte att detta var en lovande beskrivning av hur vuxenlivet skulle komma att se ut.
Kan du komma till Venedig
Jag skriver brevet från ett tåg
Jag har beställt den bästa sviten
Adressen ser du utanpå
Om det är så.
Någonting att hålla fast vid när skoldagarna var ganska outhärdliga på sina ställen. För sen, så fort jag var typ tjugo, skulle breven börja komma.
Igår konstaterade jag att jag är lika besatt idag, att jag nu varit i Venedig och att jag inte behövde några brev. Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar