Slut upp i min parad.

Jag skulle vilja byta inriktning på den här bloggen för en dag genom att slå ett slag för rotmoset. Jag misstänker nämligen att rotmoset har en undanskuffad plats i era liv.

I mitt liv har rotmoset en stor plats.

Jag äter det till wokad tofu, till kallskuret, till keso och gröna ärtor och till och med till falafel. DET ÄR EN FRÖJD.

Jag menar, kålrot kostar nästan ingenting. Inte ens på den dyr-ekologiska Konsum som ligger där jag bor. Fyll ut med lite potatis för stabbigheten och krydda med ett par morötter. Koka i små bitar så går det snabbt. Känner du dig lite extra lyxig kan du koka med en grönsaksbuljong, men det kan verka lite slösigt eftersom man häller ut det mesta av vattnet sen. Är du helt vild och galen låter du rotsakerna samsas med en vitlöksklyfta.

Nu är allt så mjukt att du fiskar upp en bit kålrot, mumsar på den och funderar ett ögonblick på att bara strunta i mosningsprocessen och käka blandningen som den är. Gör inte det, häll i stället av vattnet men spara lite i ett krus. Nu ska du nämligen pressa, krossa, klämma, tills det som finns i kastrullen går att kalla för mos. Använd stavmixer om du känner för det, håva fram din gamla potatispress om du hellre vill det, eller nöj dig med en gaffel. Det tar lite tid men är oh ah - så värt det.

Det gör inget om moset blir lite klumpigt. Tvärtom, det är en ganska trevlig finish. Häll på lite av vattnet som du har sparat, veva i en klick smör, salt, vitpeppar, en skvätt mjölk för känslan, timjan efter behag - klart!

Soundtrack behöver du inte heller tänka på.

Och härmed kan jag lägga till Laga som etikett.