2010-03-25

Kära dagbok.

Idag bär jag en tajt tröja med knappar. Jag bär också en knallrosa behå med glitter. Det sistnämnda tillhör verkligen ovanligheten. På eftermiddagen festade vi till det här på kontoret genom att grädda våfflor med sylt och grädde. Alla vi delar lokal med var inbjudna. Det var ett evigt gräddande.

Men vilket kalas det var. Skoj och glam. Vid ett tillfälle kom grannkillen in och bjöd på gifflar.

Nej tack, svarade jag ärtigt, här är vi redan så mätta och belåtna.

När alla gått tillbaka till sina platser upptäckte jag att tröjan knäppt upp sig och dukat fram allt innehåll på ett rosaglittrigt fat. Jag blev såklart förvånad och hängde ner med huvudet en lång stund för att spana in paketet som fått en rejäl tur ut i det fria. Det såg ganska dramatiskt ut.

Ja, sa min kollega, sådär har du sett ut hela dagen.

Så generad har jag inte blivit sedan åttan när jag råkade ha tant-trosa på mig under mina vita savannbyxor.

Man kan väl säga till.

Bild: veckorevyn.com

6 kommentarer:

Z sa...

Hahahahahahaha!!!!

Marie Larsson sa...

Okej. Boken måste bli film!

Frida Gro sa...

Inte den här boken. Men jag kan spela upp scenen för dig någon gång, exklusivt.

Ossian o familjen sa...

Hahaha, skrattade så gott och igenkännande när jag läste ditt inlägg. Varför säger ingen nåt, liksom?! Du har verkligen skrivandets gåva, Frida!! Härlig blogg :0) Kram!!

Kråksång sa...

Jag har varit på väg upp på scenen, för att sjunga typ requiem, stelt och högtidligt, med kjolen ordentligt nedstoppad i stumpbyxorna. Längs hela ändan. Jag blev stoppad, halvvägs upp. Man ba...tack! Men hela vägen från toan, genom hela lokalen, knäpptyst. Man ba...tack!

Frida Gro sa...

Å fasa.