Jag har nämligen ovanan att ligga kvar i sängen bedrövligt länge på morgnarna. Och det motiverar jag med att jag faktiskt ligger och bestämmer vad jag ska ha på mig. Det brukar bli ganska vilda beslut när jag ligger där och halvslumrar. Oftast inser jag mitt misstag i tid och klär på mig något annat i slutändan.
Men i morse tänkte jag herrskjorta. Sen tänkte jag benvita kjolen med hög midja och det där tunna vita linnet, instoppat. Och så den svarta sportbehån under det, det ser djärvt och friskt ut. Håret i hög tofs. Skitbra.
När jag genomfört påklädningen i praktiken gick jag ut till Chrille i vardagsrummet. Och tydligen lämnade passformen övrigt att önska för han SKREK. Eller, i alla fall RUSADE mot mig och ropade VAD HAR DU TAGIT PÅ DIG.
Chockad och förnärmad började jag fota mig själv i spegeln. Sen sjönk sanningen in och jag bytte om.
Fast jag väntade tills han hade gått till jobbet.
3 kommentarer:
ÅHHH! jag hade velat vara med!! Hur fel kan det bli liksom? Alltså, det lät ju inte så dumt, var gick det fel?
Det ju något med herrskjortor, man måste liksom matcha dem rätt och bära upp dem med pride. Uppenbarligen misslyckades jag med det. Fatalt.
Jag klär också på mig halvsovande. Som om man spar en massa tid. Och det där med herrskjorta låter så bra i tanken. Been there. Kanske dyker det upp en i min lilla utmaning ha ha
Skicka en kommentar