Det tråkigaste med det läget är att det krävs så mycket samvaro för att komma i kapp. Kvalitetstid. Långa telefonsamtal, fikor och äta middag.
När jag helst bara vill sitta nära. Vara tyst. Läsa varsin tidning eller kolla på tv. Det där som bara verkar gå att nå om man först betat av kvalitetsstunderna, de balanserade referaten. Umgänget. SKA VI INTE UMGÅS som folk brukar säga när man föreslår en film. Och så samtalar man lite till.
Det går ju inte att komma någon riktigt nära, utan att ha kvantitetstid tillsammans. Trötta frukostar, tv-maraton och sån där avståndsshopping, då man går runt i var sin ände av samma butik, tysta och trygga.
Som mellisarna i högstadiet. De evighetslånga telefonsamtalen då man pillrade på sin samling med lukttvålar och sa gissa vad jag gör just nu, gissa hur jag står. Att sitta bredvid varandra på en säng och sms´a med andra. Att sno ihop lite mat som inte behöver vara god. Att somna i någons fåtölj. Utan att riskera att förstöra umgänget.
Ge mig det.
Jesper Waldersten igen. Han gör det så bra.
7 kommentarer:
"Att sno ihop lite mat som inte behöver vara god."
Så fint. Precis så är det. Du är asbra som vanligt.
JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!11111
Åh, vad jag känner igen mig i dina tankar! Precis så där känner jag också!
Usch, nu började jag nästan gråta när jag tänkte på hur mycket jag längtar efter det där.
Marie: Jag älskar dig111111
Martina: Det gjorde jag också när jag tänkte på det.
Jag med, gråt alltså. Jises vad jag saknar det.
Det är en snabbt nedåtgående spiral, det där med umängesminus. Det finns liksom ingen väg upp. Man måste stryka och börja om.
Oj vilket fint inlägg, känner precis likadant!! Bra skrivet- jag fick en riktigt 'aha-upplevelse' när jag läste det!! :0)
Kram/ Emily.
Skicka en kommentar