Och det var precis som när jag skulle gifta mig. Så speciellt. Då förväntade jag mig att prästen lyckligt skulle breda ut sina armar mot oss i kyrkan inför vigselsamtalet, säga MINA BARN och vilja veta allt om mina funderingar kring äktenskapet, hur vi träffades och så. Idag trodde jag att butiksbiträdet i dansshopen skulle dela min stora stund på samma vis. Förstå att det här är ett handlingsmoment som kommer att påverka mina 10 nästa år som dansös. Säga: allright, sätt dig ner och duka fram en buffé av dansskor så att jag riktigt fick klämma och känna och prova, kanske ta ett varv.
Jag gick fram och släppte bomben, sa som det var, dansgarderoben skulle förnyas. Förväntansfull som ett barn. Men det blev ingen kalabalik. Precis som i kyrkan blev det snarare en drive through-historia. En löpande band-princip. Ett antiklimax, minst sagt. Butiksbiträdet gäspade frekvent, slog lamt i datorn och rekommenderade allt och inget. Dom här då trugade jag och spände upp tårna så att han riktigt skulle se hur storleken passade. Asså, a, visst. Det är du som bestämmer. Svarade han på ALLT. Jag skojade och kvillrade, viftade med minvänsterfot och berättade att den är större än den högra och något om hur det påverkar min vardag. Vände och vred på det DYRASTE paret.
Suck. Slåpådatorn.
Nu sitter jag här i soffan med min bit av buffén (som jag dukade fram själv). Nöjd på ett stillsamt sätt. De anar inte vad de missade, prästen och butiksbiträdet.
Jag hade kunnat köpa hela butiken.
Det blev dom här.
7 kommentarer:
Åh, igenkänning! Dansskor. Det är ett eget paradis. Jag kommer ihåg hur jag till och med slängde lystna blickar på de skor jag inte ens kunde använda, flamencoskorna, tåspetsen, ja du vet, the works. Jag vill fortfarande ha, känner behovet att sträcka på tårna bara jag tänker på det.
Du är så jävla underbar! Skriv en bok. Kramar.
K: Det ÄR ett paradis! dansar du fortfarande?
M: Mendurå! Skriv en blogg. Kram
Jag hade ungefär samma upplevelse när jag köpte nya tåspetsskor sist. Det är faktiskt en väldigt stor sak att prova ut tåspetsskor. Men allt den där killen gjorde var att upprepa att man inte får gå utanför den lilla provmattan och att man absolut inte får prova att göra tondueer.
T: Haha det måste ha varit samma. Han var väldigt noga med den där mattan. Som för övrigt var väldigt grusig. PS. Jag gjorde tenduer.
Frida: Nej, jag gör ju inte det... det är synd!
Man MÅSTE göra tonduer. Hur ska man annars veta om det är rätt skor för jobbet? Ser fram emot att se dina nya inköp i balettsalen snart!
Skicka en kommentar