Jag älskar förlossningsberättelser. Kan fastna i främmande (gravida) människors bloggar bara för att få komma fram till den där förlossningsspyan i som brukar komma i textform någon vecka efter födseln. Mammor brukar ju tystna när o-mammor sluter sig till deras erfarenhetsutbyten när det gäller värkflås, lustgas och moderkakor - men jag hejar på, vill höra ALLT. Så himla stort. Tänk vad lite vi egentligen pratar om förlossningar, i förhållande till hur stora de är.
En av mina nya förlossningsfavoriter är den här, av Sofia.
Slutade andas och fick nästan domningar i händerna, så bra var den.
2 kommentarer:
Underbart att såna som du finns. Jag var likadan även innan jag fick barn.. Tycker det är coolt att kvinnor får chansen att dela med sig av något så kvinnligt, även om jag fattar att det kan bli lite mycket ibland. Barnsnack ok att det kan bli jobbigt, men förlossningsberättelser kan vara riktigt mäktiga!!
Åh vad fint! Jag blir glad. Tack!
Det är så stor grej att vara med om att jag tror alla har åtminstone ett litet behov av att berätta om det. Det är en viktig del i hela grejen, att försöka sätta ord på det. Svårt. Och, i mitt fall, oemotståndligt.
Skicka en kommentar